Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östgötsk trädgårdskonst. Av Bengt Cnattingius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r54 Bengt Cnattingius
Den nya uppfattningen av trädgården som ett stycke natur, som
genom försiktig behandling skall förädlas och bli ett medel till nya
stämningar och intryck var helt enkelt revolutionerande. Den slog
också hastigt igenom. Engelska parker anlades nu vid alla större
gårdar. Arkitekternas sak, som trädgården var under föregående tid,
hade nu blivit amatörers och författares hobby och passion. Deras
fantasi fick här fritt och ohejdat spela och resultatet blev icke
överallt så gott. Endast i sådana händer som t. ex. bröderna G. Fr. och
Jonas Carl Linnerhielms kan man tala om en trädgårdsanläggning,
som ännu har något med konst att skaffa. Vid Olivehults vackra
herresäte vid sjön Stråken anslöt riksgeografen G. Fr. Linnerhielm en
stor engelsk park till en enkel trädgårdsanläggning kring
herrgårds-byggnaderna. Bakom huvudbyggnaden ligger en parterr och utanför
i sjön byggdes en liten ö, som enligt J. C. Linnerhielms egen åsikt var
»Ermenonvilliskt skön» — dess ursprung från Rousseaus gravö i
markis de Girardins park i Ermenonville är därmed avslöjad och med den
en hel generations sentimentala stämning, bild 4. Den engelska parken,
som blev färdig omkring år 1800, fick sin karaktär helt och hållet
bestämd av den skogsbacke, som förut fanns där. Man genombröt den
med slingrande gångar, som fingo namn efter familjemedlemmar och
vänner t. ex. Mensas väg, Martins väg (efter gravören J. Fr. Martin),
Petris gång o. s. v.
Olivehults trädgård och park har en viss engelsk behärskning i
anordningen. De flesta samtida anläggningar sakna denna måttfullhet.
Vid Finspång, där den tessinska trädgården under kammarherre De
Geers tid utökades med en engelsk park, ser man den nya
moderiktningen i en mera obehärskad form. Däremot finner man vid
Godegårds park, bild 5, som anlades 1785 efter ritning av Fr. M. Piper,
ett skickligt utnyttjande av den omväxlande terrängen med väl
beräknade utsiktspunkter, där lusthus, bild 6, »alkover» och
»parasollen) placerats.
Romantikens fordran på naturens rätt innebar också ett nyvaknat
intresse för naturen som landskap. Att skildra hur den Napoleonska
tidens människor satte sin prägel på landskapet är ett av vår
kulturhistorias många oskrivna blad. Man kan emellertid med fördel
studera detta i utpräglade herrgårdsprovinser som Södermanland, östra
Östergötland och nordöstra Småland. När man reser genom dessa
trakter anar man herrgården redan på en halvmils avstånd. Naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
