Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modelejon i bondedräkt på 1600- och 1700-talen. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODELEJON I BONDEDRÄKT
NÅGOT OM FOLKDRÄKTER OCH MODEVÄXLINGAR
UNDER 1600- OCH 1700-TALEN
Av SIGFRID SVENSSON
När
dalkarlarna för Daljunkarens skull år 1527 hade höjt
vapen mot Gustaf Vasa, så satte de sedan som ett av villkoren för
upprorets nedläggande, »at brokig och uthackad klädedräkt ej mer
skulle brukas i Konungens hof». Här möter oss för första gången
svenska bönder som dräktkonservatismens gode vårdare och
modelejonens arge bekämpare, en roll i sedeutvecklingen, som de enligt den
gängse och i stort sett berättigade uppfattningen bibehållit ända fram
mot detta århundrade. Men innebär då inte en rubrik som den, som
möter här ovan, en motsägelse och en orimlighet? Äro inte modedräkt
och bondedräkt två oförenliga ting?
År 1586 gör tysken Samuel Kichel en resa genom Norden och
anmärker då, att människorna äro »tarflige och gammalmodige i sin
klädedräkt, isynnerhet bondefolket». Men det skulle snart bli
annorlunda. Redan Gustav Vasa behövde utfärda en stadga, att borgare och
menige man borde låta nöja sig med den klädbonad, som fäder och
föräldrar före dem gjort. Redligen ville också bönderna själva
bekämpa flärden och högfärden inom de egna leden, och många
stämmobeslut vittna om hur man försökte slå vakt om den dräkt, som av
ålder brukats inom socknen. Stämmoprotokollen omnämna ofta, att
»ungt och ostadigt folk» försökt införa nyheter, och de höra
härigenom till våra bästa liksom också till våra äldsta källor för
kännedomen om modelejon i bondedräkt. Men även utanför det egna
ståndet hade man ett gott öga till dessa modelejon, och en av orsakerna
härtill var, att de ansågos träda ståndsvärdigheten för nära. Här fanns
en stark avundsjuka befäst inte blott gentemot bönderna utan också
inbördes mellan de övriga samhällsklasserna. I ett brev till Stockholms
12 — Svenska kulturbilder II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
