Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modelejon i bondedräkt på 1600- och 1700-talen. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 o
Sigfrid Svensson-
ska landsbygden. Lustigt nog äga vi just från Närke en bestämd
uppgift om när det nya modet slagit igenom och när den siste, som bar
den gamla dräkten, gick ur tiden. I Hedins beskrivning över
Kräk-linge från omkring 1750 säges det, att »den klädedrägt, som allmogen
fordom burit, har mäst i alla stycken varit den nu brukeliga olik».
De gamla ha berättat om den forna klädedräkten, och vi känna väl
igen den från beskrivningar och avbildningar från andra landskap:
»På kroppen hade han en skörte-tröja av svart vallmar med röda flikar
på bröstet och röda uppslag. Böxorna voro ock af svart vallmar,
mycket stora och vida». Den siste, som bar denna dräkt i socknen, dog
hundraårig omkring 1720.
När vi så tidigt kunnat konstatera modepåverkningarna i Närke,
ha vi ali anledning att tro, att man i de båda herrgårdslandskapen
närmast Stockholm inte varit efter sin tid. Visserligen kunna bönderna
oberoende av sina grannar antingen genom egna nyskapelser eller
genom impulser från borgare, ämbetsmän och herrgårdsfolk införa
förändringar i dräkten, men utbredningen av olika företeelser i det
folkliga dräktskicket visar, att nyheterna i allmänhet upptagits i en
bestämd trakt och sedan spritts från bygd till bygd. I Södermanland
och Uppland bör allmogen mycket tidigt och mycket starkt ha
utsatts för modepåverkningar, och vi skola här nedan finna, hur man i
självaste Vingåker, som genom sin kända dräktkonservatism intager
en särställning i landskapet, redan på 1600-talet hade det besvärligt
med modelejonen. Norrut i landet ha vi närmast möjligheter att
konstatera den franska klädedräktens seger i Delsbo. Den märklige
dels-boprosten Knut Nilsson Linæus beskriver i sin Delsboa illustrata, hur
rockarna voro försedda med brandgult, rött eller grönt foder:
»Hwilka stofferade skjörten altid under ridandet i brudefärder äro på
ryttare maner sammanhäftade, och sticka flinkt nog utaf; men eljest,
utan ridandet hänga de nedersläppte». Detta är samma anordning,
som vidtogs på modedräktens livrock, när den skulle användas för
ridning, och som blivit mest bekant som karolinernas ryttardräkt.
Överensstämmelsen sträcker sig även till detaljer. Den franska
livrockens utsmyckning med rika påsättningar hade motsvarighet i
dels-bodräktens svarta hornknappar, som voro placerade »ej allenast
fram-antil för nyttans skul, utan ock 4 eller 5 stycken, af samma slags
knappar, bak på ryggen, och öfwer baklyckan på råcken, för prydnads
skull». När sedan modet krävde ett mindre antal knappar, äro delsbo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
