Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modelejon i bondedräkt på 1600- och 1700-talen. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modelejon i bondedräkt
*7 3
endast var gammalt folk, som nyttjade sådana. Men i Dalarnas och
Skånes ålderdomliga dräktskick liksom också i Österåkers och
Vingåkers kommo aldrig spännen till användning, bild 7.
Samtidigt som bönderna mången gång förvånansvärt snabbt
anpassade sig efter dagens mod, bibehöllo de som underkläder eller
arbetsdräkt andra plagg av mycket gammalt snitt. Mest
framträdande är detta i fråga om huvudbonaden. Den kalottformiga hätta,
som i svenska folkdräkter väl nu är mest bekant från delsbodräkten,
har med nära överensstämmelser nyttjats ännu i sen tid över hela
landet men torde dock vara ett av de ålderdomligaste plagg, som
det folkliga dräktskicket bevarat. Detsamma gäller toppluvan. Men
jämte dessa plagg ha också till ståt nyttjats andra, och här ha
modeväxlingarna mera fått göra sig gällande. Ungefär samtidigt med att
den korta tröjan och de vida byxorna efterträdde den medeltida
dräkten, har tydligen en hatt kommit i bruk, sådan som den bonden å bild
9 ställt vid sidan om sig. Johan Drysenius beskrivning från Sko
Bocken i Uppland, där det omtalas att bönderna brukade mycket höga
och spetsiga hattar, gäller också 1600-talets senare del liksom även en
uppgift från Närke, att bönderna brukat hattar, som voro en halv
aln höga. Gällande ungefär samma tid ha vi även en beskrivning från
Torsångs socken i Dalarna: »Hattarne hafva varit svarta med
spetsiga kullar, till 3 kvarters höjd, men styva nedtill, knappt 2 eller 3
tvärfinger breda, och hölls den då förnämst som hade högsta
hattkullen». Det torde vara i anslutning till denna beskrivning, som de
bekanta dalkarlsfigurerna i Ornässtugan fått sina höga hattar. Det
var under en jämförelsevis kort tid vid mitten av 1600-talet, som
denna höga hatt med korta brätten var i bruk som modeplagg, och
den har kanske inte heller som bondeplagg haft någon större
utbredning. Den har i alla fall senare fullständigt undanträngts av den vida,
bredskyggiga hatt, som hörde till den franska garderoben, bild 1—3.
Om hattens införande i Delsbo berättar Lenæus: »Hatt har ingen förr
här brukat oftare än då han warit på resor stadd; men efter olyckeliga
branden år 1740 hafwa någre få börjat at bära hatt om hwardagarna,
jämwäl at komma med hatt på hufwudet til kyrkan, det man
til-förene här slapp at se af någon bonde».
I våra dagar anses kvinnorna vara de svagaste gentemot modets
växlingar. Hos de högre folkskikten var det inte heller så olika i det
fallet på den tid, som denna skildring närmast gäller. Men bönderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
