- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Andra bandet (del III & IV) /
182

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modelejon i bondedräkt på 1600- och 1700-talen. Av Sigfrid Svensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17 o

Sigfrid Svensson-

löst och gement folck» att bl. a. använda sidentyger. Tidens
nationalekonomer voro dock ingalunda eniga om nyttan av dylika förbud, och
en del år senare är den enda inskränkningen, att ovannämnda folkgrupp
icke får använda siden till annat än mössor och halsdukar. Sedan
skärpes förbudet igen, och hertig Carl förordnar 1794, att allt bruk
av sidentyg skall inskränkas till sådant som var vitt, svart eller grått.
Men upprepade förbud är liktydigt med oåtlydda, och hertigen måste
också redan följande år utfärda en varning för brott emot
förordningen. Hur litet dessa förordningar betytt, framgår bäst av att de
tydligen i folkminnet redan efter några årtionden omtolkats i alldeles
motsatt riktning. Svårförståelig vore annars texten till den här
återgivna målningen av den gästrikländske bondekonstnären Hans
Wick-ström, pl. VII: »Så der woro Sveriges flickor klädde intil år 1795, då
det aflades. Men jag behåller gamla modet til en åminnelse.» Något
plötsligt och fullständigt ombyte av ett mod inträffar aldrig i det
folkliga dräktskicket, och det skulle i vilket fall som helst ha varit
för utmanande att göra det just det året, hertig Carl utfärdade sin
varning med stora straffbestämmelser. Någon förändring åstadkom
kanske den kungliga förordningen på något håll, och sedan har
bibehållandet av den gamla dräkten från att vara ett brott omtolkats till
en pietetshandling. Eller också, och sannolikare, ha de vid slutet av
1700-talet inträffade starka förändringarna i dräktskicket genom
glömska av den verkliga betydelsen av årtalet 1795 förknippats med
detta och härigenom getts en bestämd gräns. I sin 1793 tryckta
beskrivning över Gästrikland säger Hülphers: »Klädedrägten har ock
här som annorstädes i sednare år blifwit mera kostsam, särdeles ibland
Qwinfolken, hwilka nu öfwer alt till helgedagsdräkt bruka ylle-tyger
och Silkeshalsdukar, som förut war sällsynt». Och från Färnebo
socken upprepar han: »Ibland Pigorna har äfwen i sednare år begynt
nyttjas Florshalsdukar och mera grannlåt». Samstämmiga äro i alla
fall vittnesbörden i övrigt om den under 1700-talet tilltagande
användningen av siden till kvinnodräkten. I det förut citerade
sockenstämmoprotokollet från Sköllersta 1741 säges: »Silkesnäsdukar, som
nyligen hos kvinfolken i bruk kommit, vele vi ock ifrån dem hafva
afskaffade, undantagandes de svarta, af hvilka hustrurna, som så
behaga sig kunna betjäna». Framförallt behövdes siden till
bindmössorna, den nya huvudbonad, som under inflytande från borgerlig dräkt
alltmer och mer från och med 1600-talets slut kom till användning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:38:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-2/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free