Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunglig ceremoni. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2jO
Sigurd Wallin
själv. — Det har med rätta framhållits, att denna märkliga bår, i
vilken de tre kungakistorna fördes i stor procession från Stockholms
slott till Uppsala domkyrkas Gustavianska gravkor, finnes till hela sitt
program återgiven i det marmormonument, som nu står i gravkoret.
Gustaf Vasas begravning torde i ståtlighet och prakt ha överträffat
allt vad man tidigare sett i Sverige. I själva verket hade med denna
ceremoni renässansens stora ceremoniprogram blivit infört i vårt
land, sådant det utbildats vid kejsare- och furstehoven i Europa.
Gustaf Vasa hade under sin regering väckt uppseende genom att
införa renässansens överdådiga dräktskick, de sönderskurna kläderna, på
sitt hovfolk. Sina söner hade han givit en uppfostran i samma
europeiskt modärna anda, och hans sista högtidliga färd från residenset till
gravkyrkan formade sig till en extraordinär kraftutveckling för
införandet till oss av renässansens läror om furstens storhet och
härlighet.
Det överensstämmer fullkomligt med Erik XIV:s karaktär att han
skulle göra sitt bästa för att fortsätta på den härmed inslagna vägen,
och han fann snart i sin egen kröning ett det bästa tillfälle till
praktutveckling. Den häpnad Erik XIV:s kröning väckte genom sin
osedvanliga exotiska prakt var tillräckligt stark, för att ryktet om denna
utomordentliga statsceremoni ännu alltjämt skall leva i sagans
förgyllda dager. Här skulle emellertid ett par av själva kröningsaktens
kyrkoceremonier kunna tjäna som påminnelser om, hur utförligt och
med huru stort intresse man omsatte i åskådlig ceremoni de med
kröningen sammanhängande handlingarna.
Det första som då faller i ögonen är smörjningsceremonien, som
utföres med en gammaltestamentlighet, som säkerligen var fullt
medveten och avsedd. Efter kröningspredikan gick konungen in i en
kammare i högkoret, där han klädde sig för kröningen, och intog sedan
sin plats i bönestolen framför altaret. Sedan konungen här avlagt
eden, utförde ärkebiskopen smörjningen på så sätt, att han med
salvan i det till regalierna hörande smörjehornet smorde konungens änne
och bröst med orden: »Den alsmäcktige ewige Gud gifwe sin helige
anda som är den rätta glädiones Oljo uti dine siäl och bröst, att du
wisliga och efter Guds goda behag titt folk styra och regera må».
Därnäst skedde smörjning mellan skuldrorna och på båda armarna och
slutligen, sedan konungen åter blivit påklädd, på båda handlederna,
alla dessa handlingar åtföljda av vederbörliga böneformulär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
