Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur klövjestigen blev landsväg. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2JO
Gösta Berg
Bild 6. Spångad fäbodväg. Leksands sn, Dalarna.
ter. Man har hållit noggrann räkning på att var och en fullgjorde sin
skyldighet i förhållande till antalet kreatur, man förde till bodarna.
Ej sällan har det funnits särskild »brodelningslängd»; bro betyder av
ålder varje anlagd, alltså ej endast avröjd väg, icke som nu
överbyggnad över vattendrag. Ofta sträcka sig dessa broar över mycket långa
avstånd, jämför bild 6. På sidorna ligga grövre hela stockar, under
det att de i mitten äro kluvna. Vid skarvarna hindra tvärträn
stockändarna från att sjunka ned i den fuktiga marken. Redan år 1757
lämnar västeråsdirektören Abraham Hülphers, som då gjorde ett
slags upptäcktsresa i Dalarna, flera notiser om detta slags
»kafwel-broar». Så säger han, att i Venjan går vägen fram över »sänkta myror,
hwaräst 2 stockar eller tälnar på längden woro lagde till broar, så at
man med försiktighet borde färdas fram».
Över vattendragen krävdes ordentliga gångbroar, som emellertid
ofta ta sig ut som en direkt fortsättning på myrspången, bild 8. Broar
av denna enkla typ ha varit vanliga flerstädes också i mellersta och
södra Sverige. Här avbildas en sådan från norra Dalsland, bild 9; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
