Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur klövjestigen blev landsväg. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur klövj estigen blev landsväg 275
Bild 7. Kavelbro på skogsväg. Ärtemarks sn, Dalsland.
är, som bruket har varit, byggd rätt högt över vattenytan för att ej
rivas bort av vårfloden.
Från Säfsens socken i Dalarna har Hülphers också en annan notis av
intresse: »Den så kallade stora landswägen war ej bredare än fä-stigar.
Skjuts-karlen och några upbleckade Tallar wisade rätta leden». Att på
detta sätt markera vägen genom att blecka de omkringstående träden
är en även från andra svenska bygder känd metod. Man högg med
yxan en spåna ur granar eller tallar (Småland, Gotland, Västmanland,
Lappland). På samma sätt staka tunguserna i Sibirien ut sina vägar,
som ofta kunna sträcka sig flera hundra kilometer genom obebodda
ödemarker, genom att med sina långa spjut märka vissa på ett bestämt
avstånd från varandra stående träd.
Den stora brytningen i vägarnas historia äger rum, när man börjar
använda fordon, som kräva banad väg och bredare och jämnare
vägbana än klövjestigen. När kärra och vagn börja komma till
användning utom gårdsbruket, till annat än utkörningen av gödseln på åkern
och hemforslingen av grödan därifrån, då måste man också börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
