Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur klövjestigen blev landsväg. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur klövj estigen blev landsväg 281
tvärsadeln, gladeligt gjorde resan» (slutet av 1700-talet). Från andra
bygder finnas åtskilliga exempel på liknande förhållanden. Och till
och med från det Skåne, som ligger söder om landsvägen — jämför
bild 4 — berättar Nicolovius vid 1800-talets mitt, hur
sockenskräddaren »mäster Tranman kom då alltid ridande för de svåra vägarnas
skull och var merendels för den ansträngning, som den åttondels mil
långa ridten kostat honom, första dagen marod (arbetsoduglig)–.
Jag minns, att han till motvikt hade alltid på sin lågbenta sida
hängande i ett bylte sitt pressjärn, sin sax, sin aln och några trädstycken,
varöver han pressade sina sömmar.»
Och likväl gäller allt detta de större vägarna, bygdens vägar och
icke obygdens. Där räckte ofta ej vägen ända fram till gården utan
man fick vid ändpunkten uppföra ett särskilt kärrhus, där
hjuldonen insattes sedan lasten anbringats på släpa eller klövjats på
dragaren. Sådana förhållanden känner jag från Gästrikland, Dalarna och
Västmanland. I de förstnämnda landskapen hade man, och har på sina
ställen ännu, dylik kärrstad också på vägen till fäbodarna; den utgöres
ibland av några granar, under vilka kärrorna skjutas in. I
Västmanlands bergslag finnes i Ramsbergs socken en kolbotten, som kallas
Bårhävarsbotten; namnet har den fått av att man där utbytte
bår-släpan mot kärra vid färden ner till bygden.
Ofta kunde emellertid den öppna slätten erbjuda nära nog samma
svårigheter, som den obanade ödemarken. Den skånska slättens vägar
inneburo särskilt i vårbrytningstider avsevärda prövningar för
resenären. I drastisk karikatyr framstår deras tillstånd på Fritz von
Dar-dels teckning, bild 10. Men man har anledning att tro, att det också
kan ha medverkat till den skånske slättbondens kulturella
konservatism, som eljest enbart brukar återföras på rent psykologiska faktorer.
Det var säkerligen inte för inte, som Hårleman 1751 pläderar för
kanaler och vattenvägar i landskapet, då »i anseende till de swåra
wägarne, ali rörelse är så kostbar som obeqwäm». I andra landskap
ha hindren icke minst legat i backar och gärdesgårdar, bild 11.
Det är en oerhört imponerande kulturgärning, genom vilken från
1600-talets slut till och med 1800-talets början det svenska
vägväsendet ryckes upp och vårt land i samband härmed på allvar övergår från
naturlandskap till kulturlandskap. Många drag skulle kunna fogas till
bilden av hur detta sker: broar byggas i trä och sten, färjelägen
inrättas, vägarna mätas upp och förses med milstenar, skjutshållning och
19 — Svenska kulturbilder II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
