Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Finlands adelsgårdar a:o 1599 och hundra år senare. Av Kurt Antell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 Kurt Antell
dylikt tak och, i direkt överensstämmelse med Kankas, till en enda
skorsten (eller lanternin) förenade rökkanaler. På goda grunder
antages, att det icke alltför stora, men likväl monumentala
byggnadsverket är uppfört av Henrik Classon Horn i mitten av 1500-talet.
Seklerna hava icke gått spårlöst förbi, men även i det inre bevarar
byggnaden många drag av sitt ursprungliga skick, i dörröppningar,
väggar och valv, bild 11. Till det yttre bär huset delvis prägel av de
stilideal, enligt vilka ombyggnaden på 1760-talet företogs, då det
gamla slottet åter gjordes beboeligt. Medan huvudfasaden med
ledning av Augustin Ehrensvärds ritningar erhöll en strängt symmetrisk
indelning, fingo de övriga fasaderna behålla sina oregelbundet
placerade fönster oförändrade. På deras lugna, i ljusgul ton rappade
murytor ritar parkträdens mäktiga grenverk sitt skuggmönster.
Det sekel, som under så olyckliga förhållanden tagit sin början,
skulle bliva en tid av maktutveckling och blomstring för rikets första
stånd, även i Finland. När vi kasta en blick på herrgårdarna hundra
år senare, kunna vi konstatera, att storhetstiden avsatt spår också i
denna del av riket, ehuru icke så rika och glänsande som i rikets
huvudland. Att märkena av 1600-talets materiella kultur likväl
förekomma så sparsamt på Finlands herrgårdar, har främst sin grund i de
öden landet måste genomgå i den tid, som är känd under namnet
Stora ofreden. Men härtill ha även bidragit de talrika eldsvådor, som
särskilt under 1600-talet och förra hälften av 1700-talet härjade våra
tättbyggda, oftast helt eller delvis av trä uppförda herrgårdar.
I själva verket voro stenhus vanligare på herrgårdarna under
15ootalet än under följande sekel. Utom de, som vi ovan haft anledning
att dröja vid, känner man dylika på Nynäs i Nousis, förstört genom
brand redan 1527, på Brinkhall i Åbo skärgård, där år 1687 en
gammal »stenmur» stod kvar, samt på Sundholm i Nykyrko, där
grundvåningen till Ivar Flemings före 1523 uppförda stenbyggnad, ännu är
bevarad. Gråstenskällare med överbyggnad av trä funnos på flera
ställen. Men på de under 1600-talet anlagda säterierna byggde man i
regeln av trä. Så gjorde Toussaint Charpentier på Hahkiala och major
Brunow på Hongola och många andra. Den sistnämnda gården kan
tjäna som exempel på, huru grundligt en träbyggd gård kunde
förstöras genom eldsvåda. Den av ett högt »snickarverksplank»
omgärdade mangården rymde förutom en gammal manbyggnad, ett hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
