Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folklig tideräkning. Av Martin Pn. Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r—
44 Martin P:n Nilsson
påminnelse därom, att tideräkningen för äldre tider varit
ett problem.
Innan de bekväma hjälpmedel, som numera befria oss
från allt bekymmer om tideräkningen, kommit i allmänt
bruk, vilket knappast skett för mer än ett århundrade
sedan, krävdes vida större eftertanke och omsorg.
Tideräkningen var ett livligt omskrivet problem, och för att
använda det hjälpmedel, som stod allmogen till buds i
stället för almanackan, runstaven, behövdes en insikt i
kalenderväsendet, som numera ytterst få även bland de
bildade äga.
Runstaven är en ständig kalender, som oftast har
formen av en käpp eller stav, bild 2, ibland av en långsmal
bräda eller kavle, bild 3; det finns emellertid sällsynta
exemplar bestående av flera sammanbundna träskivor.
Runstaven är icke så gammal, som dess ärevördiga tecken
kunde ge den oinvigde anledning att tro. De äldsta
exemplaren härstamma från 1500-talet, möjligen från själva
slutet av medeltiden. Olaus Magnus omtalar allmogens
skicklighet i att handhava runstaven, bild 1. Runstavens
uppkomst tillhör således medeltiden. Runorna voro
kända och använda av folket under hela medeltiden, och det
torde sammanhänga med en praktisk omständighet, att
denna gamla inhemska skriftart behölls. Ty på grund av
sin form voro runorna mycket lämpligare än det
latinska alfabetet att inskära i trä, det enda skrivmaterial, som
på den tiden stod allmogen till buds. Hur långt upp i
medeltiden runstavens uppkomst är att förlägga, är en
öppen fråga, som ej med säkerhet kan besvaras. Man har
förbundit den med kardinal Nikolaus’ av Albano besök
i Sverige på 1150-talet, men det är endast en gissning.
Runstavens inrättning ger emellertid svar på frågan om
dess härkomst.
Runstaven har tre rader, bild 4. Den mellersta raden
innehåller runradens sju första runor (PhMR.K*)
upprepade 52 gånger med tillägg av den första runan, alltså
7X52 + i==365. Det är raden av årets dagar eller ännu
riktigare av dess veckodagar, och den bildar stommen
Bild 2.
Runstav från
Uppland. Nord.
museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
