Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folklig tideräkning. Av Martin Pn. Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Martin P:n Nilsson
Bild 4. Detalj ur runstav från Småland. Längst t. v. 11 oktober (Martin), längst
t. b. 29 september (Mikael). Nordiska museet.
Det finnes i Sverige och övriga germanska länder ett slags enklare
kalenderstavar; de sammanfattas med runstavarna under den
gemensamma benämningen primstavar. Runstaven förekommer
huvudsakligen i det gamla Sverige och i östra Norge. I Västergötland påträffas
emellertid en primstav, på vilken dagarna blott betecknas med skåror
i kanten och gyllentalen med tecken, som icke äro runor, ehuru de
likna dessa. Den enda från Skåne bevarade primstaven har endast
skåror för dagarna och dessutom andra tecken, som utmärka
helgdagarna men inga gyllental. De kunde undvaras, om man höll sig till
den sid. 48 angivna regeln för att finna påskfullmånen. Den
förstnämnda primstavstypen återfinnes i andra av de forna dansk-norska
landskapen i Sverige, bild 5, och påträffas även på kontinenten och i
England. Dessa primstavar äro ofullkomligare och sannolikt äldre än
runstaven, men liksom denna utgöra de en cyklisk, ständigt
återvändande räkning, ett hjälpmedel att hålla reda på årets dagar och
helgdagar.
Den omständigheten, att kalendern inristas på en käpp eller
trästicka, har givit anledning till att sammanställa runstaven med de
märkstickor, som varit i bruk hos många folk och även hos vårt. Ett
bekant exempel är bylagets räkenskaper, vilka fördes på trästickor,
som försågos med hak och inskärningar angivande de olika posterna.
Märkstickan användes ibland hos primitiva folk för
tideräkningsändamål: en inskärning göres i stickan för varje dag. Men man använder
också andra hjälpmedel: man slår t. ex. knutar på ett snöre eller
träder träbitar på ett snöre eller lägger fruktkärnor i en behållare, en för
var dag. Likheten är av rent yttre art, medan den fundamentala
olikheten råder mellan den sistnämnda räkningen, även med en
märksticka, och runstaven, att den förra är en löpande räkning, som från
en godtyckligt väld utgångspunkt kan fortsättas framåt hur långt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>