- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
48

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folklig tideräkning. Av Martin Pn. Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

Martin P:n Nilsson

den folkliga tideräkningen har en ytterligare förskjutning inträtt, så att
såväl denna dag som de övriga ’räppadagarna’ förlagts på viktiga
högtidsdagar, Vårfrudagen, midsommardagen, Mickelsmässa och juldagen.
Trots denna anpassning till den julianska kalendern är det
uppenbarligen i grunden samma system, som vi återfinna både i Sverige och på
Island, och sannolikheten talar för att det är ett kalendersystem, som
nordborna skapat redan före kristendomens införande på grundval av
vissa element, som de övertagit från den antika kalendern, nämligen
sjudagarsveckan och årets längd. På Island har därur en egenartad
kalender utbildats; i Sverige har systemet under den julianska
kalenderns övermäktiga inflytande anpassats till denna.

Beräkningen av de rörliga högtiderna var den svåraste delen av
runkalendern, i synnerhet som de traditionella gyllentalen ej stämde
med månen. I Linköpingskalendariet och på vissa yngre runstavar
angivas rättade gyllental. Det var emellertid en tvingande
nödvändighet att bestämma tiden för påskens stora högtid och fastans början,
på vars iakttagande kyrkan lade den största vikt. Det fanns en
enklare metod, som sannolikt var bekant för folket i äldre tid, än
runstavens mera invecklade. Den består i en regel, som ofta nämnes i
kalenderlitteraturen och lyder: Räkna den måne, som står på himmeln
trettondedagen, så länge den räcker, och från nymånen tio dagar
framåt, så har du terminus Septuagesimce, d. v. s. söndagen därefter
är Septuagesima och den andra söndagen därefter fastlagssöndagen.
Därur är den regel härledd, som påträffas i folkligt bruk: Den måne,
som står på himmeln trettondedagen är julmånen, evad den är ny
eller gammal. Därpå följde Torsmånen, även kallad Distingsmånen,
därför att distinget i Uppsala hölls vid dess fullmåne, därpå
Göje-månen, och söndagen efter nästa fullmåne var påskdagen.

På det intresse, som dessa månvarv hade för beräkningen av fasta
och påsk beror det, att årets två första månader erhållit inhemska
namn, vilka överflyttats från de nämnda månvarven till
kalendermånaderna. Januari heter Torsmånad — namnet har i Norge och på
Island den ursprungligare formen Thorre — och februari Göje månad.
I södra Sverige heter mars emellertid Tor, men detta namn kan ej
gärna vara identiskt med Thorre-Torsmånad. Dessa namn
förekomma i åtskilliga folkliga talesätt och regler. När det snöar i
februari, skakar Göja sin kjortel. Den tredje torsdagen i Tor skall man gå
till sängs vid dagsljus, ty den tredje torsdagen i Tor träder tranan på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free