- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
52

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folklig tideräkning. Av Martin Pn. Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56 Martin P:n Nilsson

från en högt utvecklad kalender, densamma som vi ännu använda, ty
den gregorianska kalendern är endast en förbättrad upplaga av den
julianska. Denna kalender tjänade i första hand kyrkliga ändamål
men blev den i folkets liv vanliga; kyrkans festdagar voro det
egentliga dateringsmedlet för medeltiden. Det finnes emellertid ett annat,
vida ursprungligare och äldre sätt att orientera sig i årets förlopp,
vilket omedelbart och åskådligt tränger sig på människan och därför
förekommer hos alla folk. Hos de primitiva är det bäst utvecklat,
men kalendern kan icke helt undantränga det även hos kulturfolken.
Årstiderna känna alla. Naturens skiftande företeelser under årets
lopp, förändringarna i djur- och växtvärlden och det vid naturens
skiften bundna arbetslivet giva förträffliga hållpunkter för att
bedöma tidens fortskridande. Visserligen äro somliga år varmare, andra
kallare, naturens skiften inträffa något oregelbundet, ibland litet
tidigare, ibland litet senare. Man ernår på detta sätt icke fixerade daton,
mellan vilka alltid samma antal dagar ligga, men man uppnår en för
enkla förhållanden tillräcklig orientering i årets gång och kan
bestämma de tidpunkter, som äro praktiskt viktiga.

Av detta system, om vi få giva det detta namn, ha vi blott de fyra
årstiderna kvar, vilka icke äro kalenderavsnitt men mycket ofta få
tjäna till en grov tidsbestämning, så ofta, att de ålderdomliga
formerna ’i vintras’ o. s. v. bevarats. Hos folket var systemet mycket
finare utbildat. Våra fyra årstider delades upp i mindre. I södra
Sverige inskjuter man mellan sommar och höst skörden som en särskild
årstid och hösten får det mera träffande namnet ’efterhösten’; ty med
höst mena vi till största del den årstid, som följer efter hösten i dess
egentliga mening av skörd. Ur vintern urskiljes understundom
’sivintern’, senvintern. En dylik mindre årstid, som karakteriseras av
ett visst arbete, heter med ett ord, som utom i dialekterna numera
försvunnit ur språkbruket, ’and’. Det finns vår-, säs-(sånings-), gödsel-,
hö-, slått-, skär-, skyr-, sädes- och skördeanden. En dylik ofta nämnd
period är hobaln eller hoveln; rättare sagt var det två perioder av
relativ vila från arbetet på jorden: stora hoveln mellan vårarbetets
slut och höskördens början och lilla hoveln mellan höskörd och
sädesskörd.

Växtlivet erbjuder möjlighet att ännu noggrannare bestämma tiden
på året, och denna användes även, t. ex. för att angiva tiden för vissa
lantbruksarbeten. Ett par exempel. I Bohuslän var såningstiden nära,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free