Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Votivskepp. Av Philibert Humbla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
Philibert Humbla
goda exponenter för alla dem, som försvunnit från våra landskyrkor
vid kusterna och för det relativa fåtal, som ännu hänga kvar på sina
platser eller äro bevarade i museerna.
Ett av de äldsta och vackraste, svenska votivskeppen härstammar
ifrån Storkyrkan i Stockholm och bevaras nu i Nordiska museet,
bild i och 2. Endast ett defekt skrov finnes kvar, men detta
förtäljer med sina smäckra linjer, sina sparsamma, men förnäma
sniderier och rika dekorativa målning, om att skeppet en gång varit
präktigt och en värdig prydnad åt sin kyrka. Av allt att döma är skeppet
förfärdigat under 1600-talets förra del, och erbjuder vissa likheter
med de engelska så kallade Tudor- eller Elisabeth-skeppen. De
kraftiga bärhulten på sidorna, som avbrytas av styckeportarna akterut,
arkaturen och de målade ornamenten utgöra fullständiga paralleller,
liksom för- och akterkastellens karaktär, och de förut,
1500-tals-mässigt sluttande däcken, vilka, på pinasserna företrädesvis, behöllo
sig fram till omkring 1700. En olikhet är dock aktern med spegel och
de fylligare låringarna, som mera tyda på en senare holländsk eller
baltisk inverkan. Skrovet har förlorat sin galjon, som oorganiskt
varit fäst vid förkastellet och säkerligen haft en långt utdragen form,
nästan speronartat spetsig och horisontalt riktad. Även rodret saknas.
Hela riggen är borta, och att rätt rekonstruera en sådan efter skrovets
karaktär är i detta fallet, som i alla andra, en omöjlighet. Antagligen
har masternas antal varit tre, som regeln var efter 1600, och ej fyra,
vilket var det vanliga på de nämnda, engelska fartygen. Dessa voro
nämligen riggade med både mesan och bonaventurmesan, vilka båda
master buro var sin rå med ett latinsegel. Det svenska skeppet har
antagligen på för- och stormasten burit märssegel och små bramsegel
samt fock och storsegel, på mesanmasten ett latinsegel och ovanför
detta ett litet märssegel men intet bramsegel. En annan möjlighet
finnes även att mesanmasten burit två latinsegel över varandra, men
detta är ett ålderdomligare drag och ej mycket troligt. Sannolikt bar
även skeppet en rå på bogsprötet med ett segel, blindan, men
huruvida den även haft en mast på bogsprötsnocken med ett råsegel,
bovenblindan, är tvivel underkastat, då denna mast ej började komma
i bruk förrän omkring 1600. Några stagsegel har skeppet aldrig burit,
såvitt ej någon senare restaurator »moderniserat» riggen. Av det
anförda framgår, att man skulle kunna rekonstruera skeppets rigg på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
