Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska fäbodar. Av John Frödin. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
John Frödin
Egendomligt nog finner man emellertid, att även dessa gårdar så
gott som utan undantag använt fäbodar, vid vilka man om
sommaren uppehållit sig med kreaturen, ja, det är icke ovanligt, att varje
sådan gård till och med tillämpat tvåfäbodsystem. Man frågar sig
ovillkorligen, varför man underkastade sig besväret att på detta sätt
flytta med kreaturen till avlägsna betesmarker, då betestillgången vid
gården torde hava varit mera än tillräcklig.
Då jag till befolkningen framställt sådana frågor, har man
emellertid svarat, att flyttningarna till fäbodarna icke utfördes av brist på
bete i gårdens omgivningar utan på grund av nödvändigheten att på
stora avstånd från gården insamla vinterfoder.
Boskapsskötseln har säkerligen i stora delar av vårt land sedan
urminnes tider varit huvudnäring. Den har huvudsakligen gått ut på
produktion av mjölkvaror, och hela näringens organisation var
inställd på att med kreaturens tillhjälp förvandla den naturliga
gräsväxten i skogen, bygdens enda rikedom, i människoföda i form av
mjölkpreparat för vintern.
Systemet gick alltså ut på att man skulle förfoga över så stort antal
mjölkdjur som möjligt att om våren sätta ut på den naturliga
betesmarken. Det var otänkbart att under vintern giva kreaturen så
kraftig utfodring, att de då lämnade mjölk. Odling av foderväxter
förekom icke — kulturjordens areal var så obetydlig, att den ej ens gav
den nödvändiga brödsäden.
Den allvarliga svårigheten, som alltid var förknippad med forna
tiders boskapsskötsel i vårt land, var att erhålla tillräckligt med
vinterfoder. Av sommarbete fanns i allmänhet nog, även om man
medelst fäbodväsendet måste uppsöka detsamma på stora avstånd
från byn. Endast undantagsvis torde, såsom i vissa delar av Offerdal
och Mora, ha inträffat, att trängsel uppstod på betesmarkerna. Av
vinterfoder kunde man däremot aldrig erhålla tillräckligt. För att
växtligheten skulle vara användbar till slåtter, krävdes, att den skulle
bestå av nog högvuxna och tättstående gräs och örter, för att det
hårda slåtterarbetet överhuvud skulle giva tillräcklig avkastning.
Vegetation av detta slag var dock överallt mera sparsam än den
kortvuxna växtlighet, som var tillräcklig som bete. Slåttermarken
utgjordes av tätare örtkomplex vid vattendragen och framför allt
av de så kallade ströängarna, en kärrvegetation av högvuxna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
