- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
96

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska fäbodar. Av John Frödin. I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8o

John Frödin

slåtterbodarna och även medföra djuren, då man flyttade mellan
dessa. Vid slogarna fanns alltid bete. Slåtterbodarna blevo fäbodar.

Dessa förhållanden förklara, varför även isolerade gårdar med rika
betestillgångar i den närmaste omgivningen använde en, ja till och
med två fäbodar vardera. Det var då slåtterarbetet, ej kreaturens
bete, som var avgörande för fäbodarnas läge och användning. Den
gamla boskapsskötseln var ett led i en samlarekultur.

Man kan emellertid fråga sig, vad som var det primära i denna,
boskapsskötseln eller åkerbruket. I många trakter var åtminstone
den förra ojämförligt betydelsefullast och kanske därför också äldst.
I så fall får man räkna med, att befolkningen sommartid flyttade med
boskapen mellan regelbundet besökta slåttermarker. Här upplades
vinterfoder, och sedan beboddes åter var och en av dessa platser under
vintern, då detta skulle utnyttjas. På så vis uppstod en bygd av
fäbodar, mellan vilka man flyttade. Till och med i våra dagar förekomma
vinterflyttningar mellan olika platser, där foder bevarats upplagt
sedan sommaren. I de delar av vårt land, där fäbodväsendet varit
rikast utvecklat, har man, särskilt i Mora och Älvdalen, vistats vid
hemfäbodarna långt in på vintern, ja, ända in i januari för att ’stilla
upp foder’ och först därefter ’buförde man hem’.

Först så småningom tillkom åkerbruk, kanske först som ett
svedjebruk. Vid sådana fäbodar svedjades, där marken var odlingsbar, och
senare förbättrades denna primitiva metod och man övergick till
verkligt åkerbruk. Där sådant idkades vid en fäbod, stannade man längre
än på annat håll, emedan odlingarna måste skötas och här fanns ett
större upplag av livsförnödenheter. Särskilt på vintern blev detta
betydelsefullt. Så utdifferentierades efter hand en huvudbygd.

Där detta varit utvecklingsgången, var alltså fäbodbebyggelsen det
primära och byarna eller huvudbygden det sekundära, vilken
småningom, allteftersom åkerbruket tillväxte i betydelse, blev bygdens
centrala del för att slutligen i våra dagar bliva det enda, som återstår
i de trakter, där fäbodväsendet kommit ur bruk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free