Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skalltyg och jaktspjut. Av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Torsten Lenk
efter vart annat, och kastar dem från sig mot mannen. Detsamma
gäller krokspjuten, som ha hullingar på spetsen, så att björnen icke kan
dra ut dem.
Om älgen skriver Friis: Fordom använde man alltid handspjut, som
man kallade ’Snar-spiud’ eller ’Kroge-spiud’, till att skjuta älg med, på
det att man icke med armborstskott skulle skrämma de andra djuren
och jaga bort dem ur skogen. Och han berättar vidare om en man, som
kastade fyra stycken spjut mot en älg omedelbart efter varandra.
Både av detta och av uppgifterna om björnjakten framgår, att man
medförde flera spjut på en gång.
Det finnes ännu en uppgift om nordiska spjut av
medeltidskaraktär i påskrifterna på de teckningar, som en tysk landsknekt, Paul
Dolnstein, gjorde, då han deltog på danskarnas sida i striderna kring
Älvsborg år 1502.1 Han skriver om svenskarna bl. a.: »sy Hatn
arm-brost und gut spiess von schwertn gemacht» (De hade armborst och
goda spjut, gjorda av svärd). Svenskarna voro i detta fallet
Västergötlands allmoge under befäl av Åke Hansson (Tott) och vapnen var
mans egna, som han enligt landslagen var skyldig att medföra, då han
kallades till landets försvar. Dolnstein avbildar också svenskarna, och
ehuru man måste konstatera, att han icke kunnat frigöra sig från
reminiscenser av kontinentala företeelser, erbjuda dock dessa
teckningar mycket av intresse. Vad nu spjuten beträffar, avbildar
Dolnstein dem med långa, breda klingor och stora raka knävlar utom i ett
fall, där knävlarna äro S-formigt svängda. De ha grova stänger,
lindade med remmar. Man kan utan vidare utgå ifrån att de
knävel-spjut, som Gustaf Vasa avser i 1523 års stadga, voro av liknande art
som de västgötska landstormsvapnen. Om skäftningen på dessa spjut
av medeltidskaraktär lämnar ingen av nu nämnda författare besked,
och icke heller framgår den av Dolnsteins anteckningar. Det finns
emellertid några björnspjut i Nordiska museet och — såsom R.
Cederström meddelat mig — ytterligare andra i norrländska museer, som
rätt väl passa in på beskrivningarna. Bild 15 visar ett sådant, tyvärr
utan fyndort, men helt överensstämmande med de norrländska. Det
har lång, bred och flat klinga och är försett med en kort, rak knävel,
som går genom den översta ringen på stången. Tången, som är lika
bred som stången är tjock, är inpassad i en urtagning i stångändan
och fasthållen av ytterligare en ring nedtill samt av knäveln, som går
1 Zeitschrift fürWaffen und Kostümkunde, Jahrg. 7. (33.) Heft 1 och Fornvännen 1930. Häfte 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>