- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
127

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skalltyg och jaktspjut. Av Torsten Lenk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skalltyg och jaktspjut

12 7

plattorna på en hjälm, funnen i gravhögarna i Vendel i Uppland,
avbildar sådana. Till yttermera visso äro de framställda med fullt
tydliga ’snaror’ och hållas, såsom för kastspjut är naturligast, med spetsen
framåt—nedåt. Förhistoriska spjutskaft äro mera sällan bevarade,
men i danska torvmossar, exempelvis i Nydamsfyndet från tredje till
sjätte århundradet e. Kr., har man påträffat åtskilliga spjutskaft, en
del med ännu bevarade lindningar eller ’snaror’. Snaran, som
användes redan av grekerna och som kallades ’amentum’ av romarna, består
av en rem eller ett snöre, oftast fäst vid spjutstången men
understundom lös. Den lindades kring stången så att den bildade en ögla i
vilken två fingrar stuckos in. Vid kastet gav snaran större kraft och
försatte spjutet i rotation, varigenom det liksom en ur en spiralrefflad
bössa skjuten kula fick säkrare riktning och större verkan. Det
märkligaste fyndet av svenska förhistoriska spjut med bevarade skaft
gjordes år 1925 i Gödåker i Uppland, bild 23 och 25. De äro två stycken,
det ena ett krokspjut, det andra med lancettformig spets, båda
skäf-tade medelst holk. De hänföras av utgrävaren, docenten Gunnar
Ekholm, till 300-talet efter Kristus. Skaften äro tjockast framför
mitten på den plats vid eller strax framför jämviktspunkten, där ett
kastspjut fattas. Ändarna äro avsmalnande och böra i nytt tillstånd
ha varit mjuka och fjädrande. Spjutet med det lancettformiga bladet
har kunnat brukas även till stöt, men det måste då ha fattats
närmare mitten, då den svaga skaftändan i annat fall kommit stöten att
svikta. Dess längd är nämligen över 3 meter. Sin största effektivitet
bör det ha fått vid kast, och man kan vara övertygad om att det var
för sådant bruk, det varit avsett.

Bland Stora daldansens vapen finnes ett spjut, bild 26 a, 27 a och
28 a, med en fyrkantig spets på lång, rund hals, skäftat med en holk,
varifrån påspikade skenor gå ned på det mycket långa, starkt
avsmalnande och fjädrande skaftet. Det ligger i handen som ett modernt
sportkastspjut. Spetsen överensstämmer icke med någon känd
pikspets från 15- eller 1600-talen, och den är för väl smidd för att ge
intryck av bondvapen. Det är mycket lockande att göra en parallell
mellan detta spjut och de många knektvapen från 1500-talet, som
finnas bland Stora daldansens vapen, och sålunda förmoda, att det legat
i någon kronbod från Gustaf Vasas tid ända till år 1743, men
slutsatsen kanske är väl vågad. Som kastspjut har det i varje fall kunnat
användas, och man frågar sig, vartill det i annat fall brukats. Kanske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free