- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
130

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skalltyg och jaktspjut. Av Torsten Lenk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

Torsten Lenk

har det något att göra med två andra spjut från Åsenhöga socken i
Småland, nu förvarade i Nordiska museet, bild 26 b och c, 27 b
samt 28 b. De ha långa, smäckra stänger, som i lilländan äro försedda
med en genomgående träpinne. Spetsarna äro pikliknande med en
fyrkantig genomskärning. De ha använts vid skallgång, »när de fått
vargen i garnen» för att »sticka i vargen, tills de fick tid att slå ihjäl»
honom. På dessa långa spjut samlades vargnäten upp, för att de ej
skulle trassla sig, och buros på dem till och från skogen. Pinnen
hindrade då nätet att falla av.

På ett stort antal av sena svenska spjut löper, från vad man skulle
kunna kalla holkens rygg, en tunga på samma sätt, som är vanligt på
ljuster och understundom förekommer även på andra redskap. Genom
hål i denna tunga slås spikar, jämför bild 24.

Krokspjutet har levat kvar i flera olika funktioner. På Färöarna
har det tjänat att döda valar med, i Norden har det använts i mindre
format som bäverspjut, och det är vanligt som vargspjut. Bild 29 visar
ett sådant krokspjut ur den vargskalluppsättning, som på sin tid
överlämnades till Nordiska museet av länsstyrelsen i Mariestad. Med detta
skaft (jfr bild 5) har det icke kunnat användas till kast utan har
liksom alla sina sena likar enbart brukats till stöt. De kallas allmänt för
vargspjut och äro säkerligen i de allra flesta fall skallvapen. Nr 30 är
från Hinnaryds socken i Småland och nr 31 från Övre Ulleruds
socken i Värmland. Alla ha korta, starka skaft och äro skäftade med
mer eller mindre fullkomlig holk. Den lancettformiga spetstypen har
också sina sena representanter. Nr 33 från Mora socken i Dalarna är
ett björnspjut, nr 34 från Villstads socken i Småland och nr 35 från
Flerohopps säteri, Madesjö socken i Småland, kallas vargspjut och äro
alltså säkerligen skallvapen. Någon enstaka gång förses också ett
vargspjut med knävel, såsom nr 32 från Urshults socken i Småland.

De svenska jaktspjuten se föga märkliga ut. Det är en stor skillnad
mellan dessa kärva don ooch de utländska rustkamrarnas elegant
smidda och av etsning och förgyllning prydda lyxvapen. Men de ha
betytt mer än nöje och sport. De ha varit redskap i den allvarliga
kamp mot en sträv natur, som Nordens bebyggare måste föra ända in
i mannaminne, en kamp, som i vår tid fullföljes på annat sätt och
numera framför allt är inriktad på att övervinna klimatets hårdhet
och de stora avståndens besvärligheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free