- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
136

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indelningsverkets boställen. Av Manne Hofrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i jo

Manne Hofrén

lena i likhet med andra tjänstemannahem, en övergång eller
förbindelselänk mellan olika stånd och kulturella miljöer.

Något som för oss i högsta grad binder samman militärboställena
till en särskild grupp gamla svenska hem, är att deras yttre ram —
gårdar och byggnader — genom lag och förordning var strängt
reglerad och standardiserad. Denna standardisering skedde i minsta detalj,
och det offentliga trycket som rör detta ämne bildar en försvarlig
packe, vilken ger många goda inblickar i gammal god svensk
organisation och ordning. Ett av överheten reglerat byggande har för övrigt
mycket gamla anor här i landet; redan medeltidslagarna innehålla
stadganden rörande laga hus på prästgårdar, och nya
husesynsförordningar såväl för dessa som för kronohemman sågo tid efter annan
dagen. För krono- och skattehemmanen lämnas de utförligaste
stadgandena i 1734 års lag. Lagen om husesyner på skattejord upphävdes
dock 1789. Mycket av detta har emellertid blott teoretiskt intresse,
ty i vad som rörde hus och hem voro lagens bud ofta svagare till
verkan än de vanor som bottnade i urgammal tradition. Man kan också
se, att synenämnderna funno sig tvungna att taga hänsyn till »ortens
sed», vilket för övrigt var dem medgivet t. ex. enligt 1681 års
husesynsförordning, som uttryckligen säger att hänsyn finge tagas till »var
och en provins egenskap och bruk». Genom sin utförlighet kunna
syneprotokollen från boställena giva många värdefulla vinkar om de
olika landsändarnas byggnadsskick. Som ett prov må nämnas en syn
från Köksmåla korpralsgård i Misterhult i Småland 1763, där det
påtalas, att ladugården icke har timrade båsbalkar utan av »stavar och
vedjor», vilket »i anseende till landets bruk» dock ansågs för giltigt.
För Finland voro stora friheter medgivna,1 likaså för Skåne, där enligt
en förordning av 1739 de laga husen skulle byggas och underhållas
»efter skånska ortens byggningssätt, bruk och beskaffenhet». Följden
blev att även det reglerade boställsbyggandet i hög grad var
underkastat de geografiska skiljaktigheter och egendomligheter, som
känneteckna den svenska landsbygdens byggnadskultur. Å andra sidan
måste den fria byggnadsverksamheten ha rönt inflytande från den
reglerade.

Den vidlyftiga apparat, som det militära boställssystemet utgjorde,
krävde ovillkorligen en minutiös ordning och reda för att kunna
fungera. Vart tredje år skulle gårdarna underkastas en »ekonomisk be-

1 Se Dahlström, Anteckningar om militära boställen. Helsingfors 1914.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free