- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
138

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indelningsverkets boställen. Av Manne Hofrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i jo

Manne Hofrén

siktning», likaledes vid varje ombyte av innehavare. Vederhäftiga och
sakkunniga män rannsakade och synade, och ingenting lämnades
obe-sett under deras vandring kring ägor och hägnader, kring hus och i
hus, från källare till vind. De gammalsvenskt utförliga och
mångordiga protokollen från dessa syner lämna det allra rikaste materialet
för kännedomen om krigarhemmens utseende och tillstånd.

Som allmän regel gällde, att husen på boställen skulle »byggas större
och ansenligare än på simpla bondehemman», men för åtminstone de
lägre befälsgradernas gårdar skulle man nog mer än en gång haft skäl
att instämma i det omdöme som löjtnantsbostället Stuverum under
Östgöta Kavalleri år 1742 erhöll: »är bygt som ett af de sämsta
bondehemman». Under årtiondena närmast efter stora ofreden voro nu
också förhållandena särskilt bedrövliga. De hemvändande karolinerna
fingo åt sig anslagna boställen, som även efter den tidens kärva
uppfattning voro under ali kritik. Eller vad sägs om den gård i Ydre, som
karolinen Jakob Ludvig von Saltza hugnades med efter freden, Ruda
kaptensboställe, »dit han med hustru och fem barn i torftiga
omständigheter förfogade sig. När han kom dit var det på 30 år ej bebodda
bostället nästan uti ödemål. Små låga fönster med rutor stora som
kortlappar; i sängkammaren, i salen, gäststugan och köket voro tomma
gluggarna. Golv var icke i salen, utan några tiljor.»1

Detta var den nakna och bistra verkligheten, vilken i ingen mån
stod i överensstämmelse med vad Karl XI:s förordningar föreskrevo
rörande militiens bostadsförhållanden. Denna verklighet kan även
utläsas i syneprotokollen från stora ofredens tider, då boställena på grund
av manfallet kunna skifta innehavare varje eller vartannat år och då
skötseln måste bli därefter.

Under Karl XI :s tid hade dock boställssystemet hunnit att bliva väl
ordnat genom en lång rad av förordningar och reglementen. För de
högsta befälsgraderna vid regementena, överstar, överstelöjtnanter och
majorer, anslogos som regel större kungsgårdar eller de ansenligare av
de reducerade säterierna. Som exempel på sådana högre
militärboställen kunna nämnas Tuna i Östergötland, bild 1, Dagöholm i
Sörmland, Tomarp i Skåne, bild 5, samt Saaris i Finland.2

1 Familjeanekdoter av Grefve Edvard Fredrik von Saltza. Stockholm 1912.

2 Om Tomarp, se Hahr, Skånska borgar; om Tuna, se Stenbock Stenhammar, Östgöta
Ka v.reg :s historia; om Dagöholm, se Karl K:son Leijonhufvud, Kungl. Södermanlands regis
historia; om Saaris, se Finlands herrgårdar VI. Uppgifter om andra boställen finnas i flera
av våra värdefulla regementshistoriker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free