- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
158

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indelningsverkets boställen. Av Manne Hofrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i jo Manne Hofrén

paraderar för sin chef, skvadron efter skvadron till häst vid sin
tältgata. På översteboställena kunde finnas serier av regementschefernas
konterfej, och prov på en annan sorts porträttsamlingar utgör den
verkliga porträttparad, som Finska artilleriets officerare 1801 skänkte
sin chef, general M. J. Björnstjerna. Denna rad av inte mindre än 39
porträtt av bistra finländska krigare i blå rockar med röda kragar och
gula remmar, nu på Christinelund i Kalmar län, måste ha förlänat en
alldeles speciellt krigisk stämning åt en överstes stora sal. Den
fredliga karaktären är däremot alldeles avgjort övervägande i det typiska
empirerum på Skedhult, vilket översten A. O. Mörner vid Smålands
husarer valt till bakgrund för ett självporträtt från år 1847, se
färgplanschen. »Som krigare han tapper war, han det i Norgie wisat
har, som målare och skald hans minne lefwer qwar», lyder en inskrift
på en replik av denna tavla, en strof som antyder, att överste Mörner
kan nämnas som en värdig representant för den grupp av officerare,
vilka med sina krigar- och jordbrukarintressen förenade kulturella och
estetiska. Sådana officershem voro plantskolor för god kultur inom
vida bygder, och dessa hem voro icke få.

I den stora skaran av kompaniofficerarnas boställen sökte man väl i
regel hålla ståndstraditionerna uppe, men underbefälets hemmiljöer
präglades direkt av allmogesed. Båda grupperna kännetecknades dock
gemensamt av stor enkelhet, varom bl. a. syneinstrumentens
redogörelser bära vittne. Under 1600- och 1700-talen omnämnas t. ex. ständigt
väggfasta möbler i stugorna. Den som trädde i södra stugan på det
småländska kornettbostället Kyrkeby i Döderhult år 1708, kunde
alltså se »två väggfasta sängar med pallar runt om på två sidor och ett
bord med sin fot» och i norra kammaren väggfast säng och två lösa
bänkar. Korpralsbostället Skårsjö under Östgöta kavalleri hade 1698
i gästkammaren säng, bänk samt bord med »vändestol». Väggfasta
sängar och bänkar samt bord med säte utgjorde den nödtorftigaste
möbleringen och följde med byggnaden som fast inventarium. De
lösa mobilierna voro icke många, skåp och kistor, någon stol. Den
karolinska enkelheten och förnöjsamheten följde dessa boställen
mycket länge åt. En antydan härom och tillika en värdefull blick bakom
förlåten till gångna tider ger oss en redan förut citerad
memoarförfattare, greve von Saltza. Scenen är kaptensbostället Stenhusgården i
Åsaka i Västergötland; tiden 1700-talets senare del:

»Boställsbyggningen bestod av en sal, tvenne kamrar och ett kök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free