- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
182

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonden i högsäte. Av Sigurd Erixon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 8

Sigurd Erixon

visa emellertid ofta en liten hund nere i något hörn, en symbol av
troheten. På den unika bilden av en gästriksk storbondehustru vid
1700-talets mitt, plansch IV, möta oss både nyckelknippan och hunden. Det
var genom dygder och arbetsamhet, som hustrun bäst kunde hävda sin
ställning, men att representera familjen utåt avsåg hon knappast,
annat än när hon fick änkedok och blev tvungen.

Patriarkalismen har legat bönderna i blodet, och intimt förenad
därmed är familje- eller släktkänslan. Till det yttre synes den hos våra
bönder vanliga institutionen med undantag stå i motsättning till
patriarkalismen. Härvid tillgår ju så, att äldre bönder redan i livstiden
»sälja» sin egendom till någon av arvingarna och därvid förbehålla sig
vissa persedlar och naturaförmåner samt någon gång också jord. Utom
att gården härigenom försvagas, ligger det något av kapitulation från
husbondens sida att på detta sätt draga sig tillbaka. Emellertid kan
man lägga en annan synvinkel härpå. Genom att själv ordna
överlåtelsen av gården och ofta med förnärmande av övriga medarvingars
rätt utvälja efterträdare, ha bönderna förbehållit sig möjligheten att i
gårdens och familjens intresse hålla egendomen vid makt och samtidigt
hävda den patriarkaliska successionen och likväl själva förbehålla sig
sin tillbörliga rätt. De missgynnade bland arvingarna fingo ställa sig
under den nye gårdsbondens välde eller giva sig ut på andra håll.
Institutionen visar sig därigenom bottna i gammalgermanska
åskådningar och är väl en ersättningsform för äldre sedvänjor, då
arvsföljden var säkrare rotfästad och medarvingarna voro lättare
medgör-liga. Arvslagarna gynnade ju icke direkt e n på de andras bekostnad,
men detta var faktiskt mångenstädes regeln vid jordöverlåtelser.
Förklaringen härtill ligger i den gamla familjeorganisationen, såsom nedan
skall påvisas. Man finner också, att där undantagsinstitutionen är i
upplösning, äro de äldre åskådningarna stadda i utdöende och
familjekänslan försvagad.

Det händer emellertid, att bonden icke lämnar gården ifrån sig
utan bibehåller sin makt, även sedan åldern lagt sin hand på honom
och han, efter nutidens sätt att se, borde låta yngre krafter övertaga
den. Man finner till och med exempel på, att barnen kvarstanna
under gårdsbondens lydno, även sedan de blivit gifta och kanske själva
fått barn. Ibland brytes denna enighet vid faderns eller moderns död
eller efter några års hemvaro, men det kan också påvisas fall, att
familjen håller ihop i denna omfattning under patriarkalisk ledning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free