Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På slogmyr och lavhed. Av Ola Bannbers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På slogmyr och lavhed
277
Bild 79. En hävelbörda hö bäres fram. Malung.
Den uppodlade jordarealen var ringa och jorden mager;
odlingsmöjligheterna voro ej så lysande varken på den kalkfattiga morängrunden
eller på älvarnas avsatta, urtvättade sandavlagringar och åkerbruket
gav otillräckligt även för det mest anspråkslösa levnadsbehov. Det
var inte utan anledning, brödet i motsats till annan föda kallades
»gudslån». Brödet var nästan lyx och förekom mest i färdkosten; i
hemmet ersattes det, i den mån spannmålsförrådet tillät, av gröten
eller liknande anrättningar. Bondens existens var i dessa trakter icke
baserad på åkerbruk utan huvudparten av födan och sina
förnödenheter i övrigt fick han genom boskapen; man kan säga att det före
skogsdriftens tid var boskapsskötseln, som här överhuvudtaget
möjliggjorde en tillvaro, visserligen arbetsfylld och strävsam men i
allmänhet dräglig och stundom också god nog. Denna boskapsskötsel
var grundad på kreaturens betesgång sommartiden och besättningens
vinterfodring med foder, som var insamlat från allehanda naturliga
slåttermarker samt utdrygat med löv, bark och lav m. m. De enorma
vidderna med visserligen spridda men rikliga beten tilläto hållande av
de stora kreatursbesättningar, som denna hushållning krävde, i synner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>