- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
302

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Majsångare och midsommargillen. Av Sigfrid Svensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3o 6

Sigfrid Svensson

långt bort i byn. Skulle de månne få något i alla gårdarna? I fjor
var där ett ställe, där man inte gav någonting. Men då sjöngo
majsångarna »de rälia verserna», som också hörde till visan. Man hade
sagt oss, att de brukade slänga sura ägg på förstudörren, där de inte
fingo någonting. Vi rusade in. Det var riktigt spännande. Jo, där
stod fatet med ägg. Det skulle vara ett tjog ägg. Mor hade väl inte
räknat fel? Vi voro förfärligt rädda för de rälia verserna och de
sura äggen.

Och så kommo de och stämde upp sin visa:

God afton, om ni hemma är!

Maj är välkommen.

Förlåt oss, om vi väcka Er,

Sommaren är så ljuvlig för ungdomen.

*



Det hände en gång många år senare, att jag reste hem från spex och

punsch i Lund för att höra majsångarna.

*



Naturligtvis omfattas inte majsjungningen nu med samma intresse
som förr i tiden. Nu äro förströelserna många även ute på
landsbygden, men då var äggasjungningen och framförallt det därmed
förknippade gillet en märkespunkt på året. Och man tog saken på allvar.
De voro inga mästersångare, majsjungarna, och det kunde väl hända,
att inte alla togo så rätt ton, men ingen fick i alla fall ta fel på texten.
Den kunde annars vara besvärlig nog att lära sig, då man på sina håll
hade ända till trettio verser i majvisan och ibland inte nöjde sig med
blott dessa utan sjöng en särskild visa för pigan på gården. I en
skildring från Tomelilla av majsjungningen berättas också, att pojkarna,
när de lärde sig visan, räknade på vänstra handens fingrar och läto
varje finger få namn efter strofernas inledningsord. När man så
sjöng valborgsmässoafton, följde man efter med att räkna på
fingrarna, så att ingen vers skulle bli glömd.

I äldre tid hade majsångarna nyutslagna grenar med sig, som de
stucko i taket i de gårdar, där de blevo väl mottagna. Men det är
sällan, att träden stå utslagna till Valborg ens i Skåne, och då tog man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free