Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Majsångare och midsommargillen. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o 6
Sigfrid Svensson
bundit kransar av löv. Huvudpersonerna voro en ’kranspiga’ och en
’kransdräng’. Båda voro kransprydda, kranspigan med en krans om
halsen och kransdrängen med en krans över axeln. Detta par öppnade
dansen och hade huvudrollen vid festen. När gillet var slut, skulle de
kasta kransarna till ett nytt par, som nästa år skulle övertaga rollen
som kranspiga och kransdräng. Den närmaste motsvarigheten på
fastlandet till det gotländska kransagillet äro pingst- och
midsommarbröllopen, som äro kända från olika håll. Så berättas från
Göinge-bygden i Skåne, att ungdomen samlades pingstafton, då man genom
lottning bestämde, vilka som skulle bli brudgum och brud. Om
brudgummens hatt virades en blomsterkrans, och bruden hade en krona
av gröna löv. Alla pojkarna hade gröna kvistar i hattarna, och
flickorna hade kvistar instuckna i håret. Vid kransagillet i Albo förekom
ett festtåg, som fullkomligt överensstämde med ett brudfölje. Det
var endast brudparet, som saknades. Och så överlämnar jag ordet till
min sagesman i Rörum:
»Vid midsommartid hade vi kransagille. Då på den tiden låg alla
gårdarna ihop. Utanför kyrkan var ett stort torg, och där restes
majstången. Det var en hög stång, som var klädd med blommor och
grönt. På den var fästad två kors av tvärslår under varandra. De
var också klädda, och ytterst på varje hängde en krans. I toppen var
en gubbe av trä, som var spikad fast i majstången. Han hade armar,
som hängde löst, och när vinden tog i dem, såg det precis ut, som om
han stod och sågade. När vi så var samlade, reste vi ut ifrån byn, en
fjärdingsväg eller så. Ett år var vi vid Delperöd, ett annat år på ett
annat ställe. Karlarna var ridande och hade höga hattar på sig. Först
red en med trumpet. Han hade en vid varje sida, som tyglade hästen
till honom, när han blåste. Det var förridarna. Sen kom alla
drängarna ridande, två i bredd. Och så kom pigorna åkande, det var några
av bönderna, som körde för dem. Varje piga hade en krans med sig
av blommor. När de kom till stället, där de skulle vända, la var och
en piga kransen om hatten på sin karl. Vem de skulle göra det vid,
hade de bestämt förut. Varje par hade så där för sig själva kommit
överens om det. Det var liksom om jag skulle gifta mig, så sökte jag
själv ut den jag ville ha. Förridarna fick en krans om armen också.
Så kunde de dansa litet där på platsen, var och en med sin. Sen vände
de om, och när de kom till byn, körde hela skaran runt kring
majstången en gång. Sen körde de till gården, där de skulle ha gillet. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
