- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI) /
315

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Majsångare och midsommargillen. Av Sigfrid Svensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maj sångare och midsommar gillen 315

lade sig S:t Hans dag på en plats utanför byn för att tilldela varje
karl en piga som gadelam. Pigan plägade förära den karl, vars
gade-lam hon var, en blomsterkvast, som han sedan måste bära i sin hatt
vid deras nöjen. Den uppgift som bekantskapsförmedling, vilken
’nattfrierierna’ fyllt i det övre Sverige, har alltså i Danmark ersatts av
gadelams- och gadebasseförhållandet, och bruket vid det skånska
kransagillet svarar närmast häremot. Det är inte heller alldeles okänt
längre norrut. I en uppteckning från Uppland säges det, att
valborgsmässoafton, då man tände upp eldar, skulle flickor och pojkar
liksom para ihop sig för sommaren. Dessa fester kommo alltså att
spela en roll i ungdomens nöjesliv, som sträckte sig utöver själva
festkvällen, och fingo härigenom en alldeles särskild betydelse som
inledning till sommarsäsongen.

*



Även på annat håll i Skåne har midsommarfesten liksom i Albo
kallats för ’kransagille’. Som svar på gjorda förfrågningar inkom i
fjor till Etnologiska undersökningen vid Nordiska museet från herr
Ernst A. Thor i Ystad en utförlig skildring om kransagille i St.
Herrestads socken i Herrestads härad. Det visar sig, att kransagillet här
firats på ett sätt, som nära överensstämmer med den ovan beskrivna
’långa dansen’ i det angränsande Ingelstads härad. År 1855 var herr
Thors nu över nittio år gamla mormor med på ett kransagille som
’kransapia’, och det är efter hennes uppgifter, han nedskrivit sin
skildring och ävenså gjort en rekonstruerande skiss över hur kransen och
’kransadrängarna’ togo sig ut, bild 1.

Den viktigaste förberedelsen till kransagillet i St. Herrestad var
bindandet av den väldiga kransen, som oftast kunde vara tre till fyra
alnar i diameter. Det var någon gammal gumma i byn, som skulle
binda den, och till hennes stuga samlades ihop en stor skörd av
blommor och grönt. Det var ’blomsterhavarna’ hemma vid gårdarna, som
fingo släppa till sina skatter, och det bar också i väg ut på ängar och
mossar för att samla ihop blommor. Där fanns studentnejlika eller
brinnande kärlek, som man hade plockat i Hålabäcksdalen, där var
jungfru Marie händer och åkerkrans, rävsvans och hundrova,
tuppkam och kattmynta, blåklint och prästkrage, lavendel och
blomsterlin, smörblomma och gubbaskägg, morgonstjärna och krusmynta,
syrener och pioner samt kvistar av björk, bok och lind och många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-3/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free