Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk kulturgeografi från etnologisk synpunkt. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK KULTURGEOGRAFI FRÅN
ETNOLOGISK SYNPUNKT
Av SIGURD ERIXON
Vid
FÖRSÖKEN att klargöra vårt lands traditionella kulturgränser
och vinna överblick över våra kulturprovinser har jag börjat med
bebyggelseformerna. Jag har bland annat gjort upp en karta över våra
gamla gårdstyper sådana de bevarats i mannaminne, bild i, och med
dennas hjälp kunnat särskilja sju huvudområden. I Norrland och
Dalarna råder den nordsvenska gården, bild 2—3, som redan under
medeltidens senare del måste varit färdigbildad. Dess kärna är ett
fyrbyggt komplex med längorna grupperade kring en gräsbevuxen
gårdsplan, som ej varit avsedd att trampas av boskapen, ehuru fähuset ingår
som en länga i gården. I yttre Sydvästsverige är gårdsformen också mer
eller mindre kvadratiskt fyrkantig men tätare sammanbyggd och har
gärna stensatt gårdsplan av fägårdskaraktär, bild 4. Denna
sydsvenska gård tillhör Skåne, västra Blekinge fram mot Mörrumsån, delar
av Sunnerbo härad i Småland, Halland, södra delen av Marks härad i
Västergötland och — i avtagande intensitet — södra hälften av
Bohuslän nästan upp i höjd med Uddevalla. Den har sålunda sitt egentliga
utbredningsområde inom de förutvarande danska provinserna, och man
finner dess närmaste motsvarighet i Danmark och i den »frankiska»
gården i Tyskland, vilken mellan Oder och Memel når fram till
Östersjön. Den synes redan långt före medeltidens slut ha fått fotfäste i
Skåne och på Själland för att så småningom tränga vidare fram mot
väster och erövra även bygderna på båda sidor om Bälten och Kattegatt.
Det inre Götaland (inre Sydvästsverige), huvuddelarna av Kronobergs
och Jönköpings län samt Västergötland och delvis Blekinge äger ett
annat kynne. Gårdsgrupperingen här är tämligen oregelbunden och
vag, man märker att olika tendenser gjort sig gällande. Antingen
saknas ett klart gårdssystem — detta särskilt i enstaka gårdar och i
genom hemmansklyvningar utvuxna bykomplex — eller också finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
