Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk kulturgeografi från etnologisk synpunkt. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Sigurd, Erixon
som dock även vunnit en viss ställning i Blekinges och södra Hallands
slättbygder och som vanligen även höra hemma i Danmark och på
kontinenten. Karakteristiskt är, att kvinnorna deltaga i
husbyggnadsarbetet. Hit höra vidare hjulplogen, treskiftesbruket, vissa lieformer,
slagor och räfsor, de sistnämnda också på Gotland. Norr härom råder
skiftesverk eller knuttimring, vanligen med »bålar» (halvkluvna
stockar), vilka ofta liksom i sydvästra Småland, delar av Jylland och
på Gotland varit avfasade med prismatisk utsida, något som kvarlevat
från medeltiden ända in på 1800-talet. Nästa gräns är den sydsvenska
gårdens. Inom dennas utbredningsområde träffar man en hel serie
kulturföreteelser av samma art som i Nordvästtyskland och Danmark
och vilkas närvaro berättiga oss till att räkna yttre Sydvästsverige som
en del av den kontinentala, nordvästeuropeiska kulturkretsen. Inom
denna falla först och främst de södra slättbygdernas nyss angivna
karaktärsformer och vidare de förut berörda eldstadsformerna samt
rundbottnade bakugnar, stolar med halmsits, halmflätade kärl,
kist-bord o. s. v. Det inre sydvästsvenska området visar sig också äga
sammanhang även ifråga om andra ting än byggnadsformerna. Gränsen är
dock ganska variabel. Den måste sålunda dragas litet längre i norr och
öster för de uppsvängda spisarna än för gårds- och husformerna.
Däremot visa påskeldarna en slående överensstämmelse med
bebyggelseformerna. Visserligen äro de snävare begränsade i sydost, medan de i
nordost vunnit inträde ända upp i Östergötland i Ydre och Kinda
häraders sydspets, men för övrigt går gränsen genom Vättern,
obetydligt tangerande östgötakusten söder om Omberg, upp genom Närke
öster om Askersund och viker sedan åt väster och följer Klarälvsdalen
genom Värmland. På kartan, pl. I, markerar sålunda den ena linjen
efter den andra de kulturmotsättningar, som skilja Sydväst- och
Östsverige åt. De visa ofta en slående parallellism. Men dessa gränser löpa
sedan norrut och välja där vanligen mellan två huvudleder: antingen
stanna de vid övre Västsveriges ena huvudgräns i Klarälvsdalen eller
också vika de av mot öster och bevisa då kraftigt påverkan från väster
in i det inre Svealand, fullt förklarligt, då huvudvägarna mellan
Västsverige och Mälarprovinserna gått genom Närke och Södermanland
eller Västmanland. Det är intressant att härmed jämföra dialekterna.
Man får redan en viss klarhet på grund av de sydvästsvenska r-ljuden
och diftongerna, men även andra möjligheter finnas. Jag har gjort en
preliminär kartläggning över den så kallade assimilationen av nasal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
