Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friaregåvor och trolovningsskänker. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jo
Sigfrid Svensson
Sådana skulle flickorna ha med sig vid skörden, och när folket vilade,
skulle pojkarna ta dem ifrån flickorna. Bruket att ungdomen på en
bestämd söndag besökte en viss sockens kyrka har haft en mer
världslig än religiös karaktär. Det var ungdomsfester, då pojkar och flickor
rikligen trakterade varandra ur medhavda »lommeflaskor» och
»kringleknyten)). I sin Delsboa illustrata omtalar Lenæus, att kringlor
och annat vetebröd salufördes på sockenmarknaderna och att en friare
skulle förse sig med sådant, när han gick på friarfärd. Den å bild 8
återgivna scenen från en kvarn i Skåne visar, hur en ung man
uppvaktar en flicka med en pepparkaksgubbe, inköpt av en
kringvandrande försäljerska. Från Forserums socken i Småland har lämnats
följande uppteckning: »Till nyåret var det vanligt att ungdomen
skulle baka ’nyår’. Dessa voro små som ärter. Både pojkar och flickor
buro sedan ’nyåren’ lösa i fickorna och gingo omkring i byarna och
låta varandra smaka. Detta var en anledning för dem att få träffas.»
Uppvaktning med bakverk har alltså varit vanlig. Att karlarna skulle
»säga det med blommor» som Kulles skånske friare, bild 17, känner
däremot inte den äldre traditionen till. Däremot berättas det från
Blekinge att räfserskorna gåvo slåtterkarlarna en »kryddkvast» vid
slåtterns slut. För denna gåva bjödos de sedan på vin och karameller.
På samma sätt skulle flickorna vid midsommarens kransagille i östra
Skåne ge pojkarna kransar, och i gengäld köpte pojkarna en gåva på
Kiviks marknad. Drängarna fäste sina kransar år från år under
kistelocket, och »kistebrev» med »genomskjutet hjärta» omtalas också som
marknadsgåvor till flickorna. Överhuvud taget äro väl
marknadsgåvorna och flickornas särskilda rättighet att be om sådana en sentida
form av det här skildrade bruket. Marknadskaramellernas rim äro inte
blyga för att tala om vad det gäller:
»Dina himmelsblåa ögon och din sockersöta mun
de har fängslat mitt hjärta var stund.»
Men det har funnits friaregåvor med mera bestämd innebörd än de
som nu skildrats. Om de för Roslagen karakteristiska, rikt snidade
träföremålen har en av Nordiska museets insamlare antecknat, att de
nästan alltid ämnades som gåva åt »hjärtats utvalda» och ej sällan
tjänade som känning eller förkänning till ett påtänkt frieri. »Ju
vackrare utkrusat, dess kärare fästman» hette det, och därför sparade man
heller ingen möda för att med sitt arbete bliva riktigt kärkommen hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
