- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Femte bandet (del IX & X) /
80

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friaregåvor och trolovningsskänker. Av Sigfrid Svensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jo

Sigfrid Svensson

sin blivande eller redan varande käresta. Tillbakavisades gåvan, var
detta detsamma som en korg. Friaregåvorna av detta slag voro i
allmänhet redskap, som hörde till den kvinnliga husfliten. Utom sitt
reella värde som bruksföremål fingo de väl härigenom också en viss
symbolisk innebörd. Det kan vara skäl att åter låta ett par snidare
själva komma till tals. På ett mangelbräde i Nordiska museet från
1775, bild 3, läses: »Det är min begäran til Edor flekor alla at Ni äro
snäla och qweka så blifwer Ni gifta och det west». Brädet ifråga är
tillägnat en flicka i Björlanda socken i Bohuslän. Ett mangelbräde
från Ovansjö socken, Gästrikland, har följande inskrift: Anna
Daniel-doter 1630 den 19 november — Tweta tiin kleder hvit och sedan
kafla tem med flit hvite kleder er qvinfolks heder fru (k) ta Gud och
haf honom kier så sker tig lyke hvar tu er». De olika momenten i den
långa arbetsproceduren från lin till väv äro representerade bland dessa
gåvor. Här finnas skäktstolar och skäktknivar, rockblad och andra
linfästen, nystpinnar och vävlunor, vävspännare och bandvävskedar.
Och till vården om vävnaderna hör förutom mangelbrädena även
klappträna. Några föremålsgrupper ha dock i vissa provinser varit
mer omtyckta som kärestagåvor än andra. Så ha ju rockbladen i
Uppland och skäktknivarna i Skåne och Hälsingland, plansch III, varit
särskilt populära. Bekanta från olika bygder äro också fästmöräfsorna,
bild 14—15. Man minnes Strindbergs skildring i Hemsöborna, när
moster Flod vid slåttern letar upp sin gamla räfsa: »Det är en grann
en, målad med två hjärtan och anno 1852, och var en gång den
gamlas fästmöhärf, som Floden i världen själf hade gjort och som hade
ärter inne i skaftknoppen, som skallrade, när man rörde på henne.

Minnet av det förflutnas fröjder–-» Slåtteranden har haft sin

speciella karaktär av älskogstid. Därför blev också en räfsa en
omtyckt och aktuell present vid slåtterns början. Från Albo härad i
Skåne berättas, att fästmön och fästmannen höllo båda i räfsan, då de
togo de första tagen med denna. Om räfsan, bild 14, vet man, att den
är »gjord av Lars Jönsson 1850 och skänkt till hans fästekvinna Karna
Jonsdotter i Ingelstorp». Slåttern och linberedningen voro ofta
ge-mensamhetsarbeten, och även möjligheten att kunna briljera med en
undfången gåva gav naturligtvis denna ett extra värde. Från Blekinge
omtalas, att även sädesskäror kunde bli fästmöpresenter. Pojkarna ha
också kunnat uppvakta med askar, träskor och säkerligen åtskilliga
andra föremål. Det hände ofta, säges det i en blekingsk uppteckning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-5/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free