Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friaregåvor och trolovningsskänker. Av Sigfrid Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jo
Sigfrid Svensson
Bild 22. »]a-gåve-pung» från Riseberga sn, Skåne. Enligt uppgift
från 1800-talets början.
omnämnas i äldre uppgifter om begåvningen, voro även de en form
för kapitalplacering. Genom sin härstamning från brudköpet ha
trolovningsgåvorna fått sitt rättsinnehåll. Men för att förklara hur
betalningen till föräldrarna kan bli en gåva till dottern, måste man
förutsätta ett redan befintligt bruk av gåvor som ynnestbevis. Dessa
böra då närmast ha varit av samma art som den sorts friaregåvor, för
vilken redogöres i första delen av denna uppsats, alltså utgjort
en beståndsdel i de båda könens ömsesidiga uppvaktning för
varandra. Och att försöka vinna en människas bevågenhet med en
gåva torde vara en handling, vars uppkomst går tillbaka till
människosläktets barndom. Tidigt har säkerligen också till gåvorna knutit sig
föreställningar om gåvoväxlingens sammanbindande makt. I vissa
fall ha de givna föremålen även varit skicklighetsprov. Detta är dock
snarast en senare omtolkning. Enligt Tacitus var det hos de gamla
germanerna något slags vapen, som hustrun skulle ge sin man som
bröllopsskänk. Här har alltså inte gällt föreskriften, att brudens
gengåvor skulle visa prov på hennes eget arbete. Och i nutida svensk
tradition omtalas, att mödrarna redan hade brudgumsgåvorna i ordning,
när dottern var barn. I fråga om de tråddockor, som flickorna upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
