Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sländspinning i Sverige. Av Ragnar Jirlow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sländspinning i Sverige
fri slända: en skomakare, som på vanligt sätt snor
sin skotråd, gnider nämligen med högra handen
mot högra låret från höften ut mot knäet. Den
metoden är av hedenhös, nyttjad långt innan någon
slända fanns till, medan ännu våra förfäder
tvinnade tråd av fibrer från djursenor.
Utom de nämnda två metoderna vid
sländspinning möter man exempel på att man nöjt sig med
att blott med högra handen kringvrida sländan utan
att låta densamma fritt rotera, något som dock
synes ha varit mindre brukligt. Eftersom sländan
härvidlag icke kommer utöver vad den ändå
primitivare spinnkroken presterar, i det att
sländtrissan då icke får fylla sin uppgift som balanshjul,
kan detta tredje sätt, spinnandet med ofri slända,
knappast hänföras till äkta sländspinning. I regel
torde man nog här ha att göra med degeneration.
Tråden blir vid denna metod högerspunnen liksom en med handen
på låret sammantvinnad tråd.
Medan metoderna vid spinning av naturliga skäl måste vara
begränsade till antalet, äro möjligheterna att fästa spånadsmaterialet
mångfaldiga. Detta hindrar givetvis icke, att vana, sed och
lämplighet för det använda spånadsmaterialet begränsade sätten till vissa
hävdvunna. Åtminstone torde särskilda redskap härför endast ha
förekommit för lin och hampa hos oss. Ullen hade man i knäet eller
på annat sätt bredvid sig. Linet däremot, som är långt och lätt
trasslar sig, lindades kring en käpp, rocken, som hölls under vänstra armen.
Men man kunde också tillfälligt gripa till andra metoder, såsom att
hålla totten tryckt mot axeln med huvudet eller under armen eller
fästa den vid en spik i väggen etc. Rocken uppvisar på nordisk botten
ett par olika typer. Den största utbredningen hade — förefaller det —
den medellånga typen, vars längd växlar från omkring 0,70 till
omkring 1,05 m. Man bar den instucken under vänstra armen eller —
mera praktiskt — inträdd i bältet, bild 10, ett sätt, känt även i Norge,
Skottland, Sydosteuropa och de romanska länderna.
Inom Älvdalen, Mora och Malung har man brukat helt korta
linfästen, c:a 25—35 cm. långa, bild 12. Man har hållit dem i handen,
då man spunnit från dem. När sländan närmat sig marken under sin
11 5
Bild 11. Spinning
från kort röck.
1000-talet.
Efter Salzman:
English industries etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
