Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfla hammarsmedja. Av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Torsten Althin
temperaturen i härden stiger, järnet börjar smälta och droppar ned
framför blästern, tackjärnets föroreningar oxideras och färskningen
börjar. De på härdbottnen bildade klumparna, färskorna brytas upp
av smeden med ett långt spett, bild 10. Arbetet är tungt och värmen
från härden pressar fram svetten, så att smedens långa vita skjorta
snart är genomvåt. Då och då tar han en paus i arbetet. En klunk
iskallt vatten och en hastig avsvalkning i smedjedörren, det härdar
bara kroppen. Det beror på smedens vana öga och åratals erfarenhet
att kunna bedöma, när färskorna genom brytarbetet hopsamlats till
en smälta i härden, och när den är färdig. Då så är, hjälpas smederna
åt att med spett och krokar dra smältan ur härden upp på
smält-kärran, som utan tidsutdräkt köres till smälthammaren, bild xi. Den
över xoo kg. tunga glödheta och gnistsprutande smältan föres raskt
över till städet och upplyser för några ögonblick det annars mörka
smedjerummet, bild 12.
Hammaren sättes i rörelse, och skickligt hanterande den stora
tången vänder mästersmeden smältan under hammaren, som från
smältan avlägsnar slaggen, samtidigt som den formar smältan till ett
stort fyrkantigt stycke, bild 13. Ett huggjärn hålles mot smältan,
hammaren slår på det med stålegg försedda huggjärnets nacke, och
smältan delas i 4 à j mindre bitar till smältstycken, bild 14. Det går
med fart, och ett enda felgrepp är tillräckligt för att smeden skall få
sig ett slag på armar eller ben, som för lång tid gör honom oförmögen
till arbete. Ett efter ett slås smältstyckena så samman och formas till
parallellepipediska stycken av lika vikt, bild 15. De ännu heta bitarna
lastas på smältstyckekärran och vägas upp på en pyndarvåg,
pind-laren, varefter vikten skrives upp på anteckningstavlan, bild 16.
Genom noggrann vägning under allt smide kunde man räkna, ut,
hur stor avbränningen varit, hur mycket järn som gått förlorat. Det
låg i smedens intresse att bringa ned avbränningen, ty på det var sedan
gammalt i viss mån hans inkomst beroende. Förutom sin kontanta lön
och naturaförmåner hade han nämligen rätt att tillräkna sig en
gottgörelse för det kol han kunde spara och det järn han kunde få ut mer
än det, som enligt överenskommelse och kontrakt bestämts till att vara
normalt. En skicklig smed kunde göra sig en icke föraktlig biförtjänst
på överkol och överjärn, och ville det sig riktigt väl, kunde han efter
en längre tids smide med särskilt gott utbyte få en extra premie av
bruksledningen, en kontant summa eller en silverbägare med inskrip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
