Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfla hammarsmedja. Av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Torsten Althin
smed flyttade över till ett annat bruk, den nye husbonden fick lösa ut
den nyanställde från hans föregående plats med en summa pengar.
Vi lämna smedjan genom smedernas egen dörr och ha då till höger
om oss en fristående stenbyggnad inrymmande den för varje bruk
nödvändiga klensmedjan, där reparationer och mindre smiden
utfördes. I den smedjan kunna vi få bese de därstädes förvarade redskapen
från tysksmidets dagar. Där står brytstången, stortången, varmtången
och krökt ången, alla grovt smidda och tunga och minnande om den
fysiska styrka, som hammarsmederna alltid måste besitta.
Nära smedjan, men för eldfarans skull på respektfullt avstånd
ligger det rödfärgade kolhuset med spåntak. Det är en präktig byggnad
rymmande många läster prima träkol från brukets skogar.
Bruksförvaltarens bostad och det nu tomma brukskontoret med dess vackra
vid Finspong gjutna dörrinsättningar skymtar på en kulle på andra
sidan ån. Hålldammen ovanför fallet påminner mest om en mörk
skogstjärn, där den mellan de rikt lövträdsbevuxna stränderna breder
ut sin stilla vattenspegel. Ej längre höres om kvällarna glada sånger
över vattnet från bersån på »punschholmen)), där brukets betjente
och deras vänner fördrivit mången kvällsstund i muntert lag.
Den nya tiden med dess krav på sammanslagning och rationalisering
har fört med sig ändrade former för bruksdrift och järnförädling ej
endast av tekniskt slag. Av de många yngre syskonsmedjor, som Häfla
haft runt om i Sveriges bergslagsbygder finnas ännu år 1931 två eller
tre som arbeta, men många år lär det väl ej dröja, innan även dessa för
alltid stoppa driften. Till tonerna av de sista slagen från
stångjärns-hamrarna sänkes nu ned i glömskans grav den svenska brukskulturen
med dess säregna arbete och liv i helg och socken, och kvar står åt
kommande släkten endast de goda traditioner, som av nyare
industriella företag ej sällan i vårt land tagits i arv från gången tid och nu
föras vidare.
Bild 19. Häfla Bruks sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
