Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantmannens lätta redskap. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Sigurd, Erixon
till exempel på en skära från Riala i Roslagen (med nitar), en från
Grangärde i Dalarna (bunden). Metoden har också mycket nyttjats
på både lövknivar och andra knivar, och är kanske att betrakta som
en av utgångsformerna för den nordsvenska skärans skaft.
Lien. Redogörelsen för skärorna har kanske blivit litet för
omstän-dig. Jag övergår nu till liarna och skall söka göra skildringen av dem
något kortare.
Som förut nämnts bilda kortliarna en övergångsform mellan skära
och lie. Det är huvudsakligen storleken och bladets rakare form, som
bestämmer att det är en lie. Så snart man skaffat sig särskilda handtag
eller »knaggar» (väst- och sydvästsvenskt ord) blir distinktionen
lättare. Den fullt utbildade lien föres alltid med båda händer och är ett
utpräglat manligt verktyg.
Vi måste här bortse ifrån själva liebladet och endast hålla oss till
skaftet, som med ett gammalt nordiskt ord benämnes orv. Orv utan
knaggar äro ytterst sällsynta i vårt land. Jag känner dock några fall
från Norrbotten och Närke. De ha böjd form och torde väl
härstamma från kortliar. Jag bortser här ifrån de vanligare fälliarna,
vilkas blad kunna fällas ihop som bladen på en kniv. Ibland ha de en
knagg. De ha kanske spritts från militära förläggningar och äro
gjorda för längre transporter.
Typologiskt närmast de enkelskaftade stå de med en knagg. Sådana
lieskaft äro i mer eller mindre varierande former mycket allmänna i
norra Finland, Ryssland, Lettland, Litauen, Polen, i Karpaterna, i
Rumänien, i Schweiz, men förekomma också i Nordvästeuropa. De
ha ofta så långt skaft, att man skulle kunna kalla dem stångliar. I
Sverige tillhöra de undantagsformerna. Hårleman och Linné funno
1748—1749 att »mäjetygen» för säd i Skåne voro av denna art, och
ännu i vår tid kan man påträffa sådana i Blekinge, bild 9 a. I Närke,
Ångermanland och Lappland har man också funnit dem. I södra
Jämtland använder man en sådan lie, benämnd segd, att skära korn med,
under det en annan typ, stjärtorvet, nyttjas vid höskörden. Här har
alltså enknaggsorvet direkt efterträtt skäran. Något mindre sällsynta
äro de i Norge. Man höll dem där liksom fallet synes varit hos oss, så
att högra handen omfattade knaggen mitt på lien, medan vänstra
handen höll om själva handtaget. I England finnas på xooo-talet liar
avbildade, vilka i motsatts härtill ha en ändknagg avsedd för vänstra
handen medan högra håller om skaftet. Även på Island och Färöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
