Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantmannens lätta redskap. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Sigurd, Erixon
ålskinn eller rep eller några av dessa tillsammans. Det är
sammanbindningen, bandet, samt de båda trädelarnas form och storlek, som
särskilja typerna.
Största utbredningen äger den nordsvenska slagan, som
karaktäriseras av slagvalens korthet och tjocklek och att den är genomborrad
med ett hål på tvären, varigenom bandet är trätt, bild 16: i a—b.
Alltifrån Tornedalen genom hela Norrland och ned i övre Dalarna möter
denna primitiva fästanordning. Hand valen är här som alltid i Sverige
rundat käppformig och har upptill en rännformig hals, som bandet
ligger i. Härigenom kan bandet med den därvid fasthängande
slagvalen vid tröskandet obehindrat löpa runt handvalen. Bandet kan vara
längre eller kortare. Borrhålsslagan har i Dalarna den utbredning, som
vanligen brukar utmärka de ålderdomligaste företeelserna. Den är
rikast företrädd i Ovansiljan och träffas ännu från Ore i öster till
Venjan och Malung i väster, men möjligt är, att ett eller annat
exemplar står att finna även söder om denna gräns. Man har i varje fall
direkta uppgifter om, att borrhålsslagan blivit mer och mer
undanträngd av den i nedre Dalarna vanliga tredelade typen. Detta är av
intresse, ty det visar, att borrhålsslagan är den ursprungligare
åtminstone i Mellansverige. Den är emellertid icke alldeles okänd söderut.
Från Värmlands finnbygder äga museerna ett och annat exemplar med
samma slags bindning, men den fyrkantiga slagvalen är här mycket
längre. En liknande slaga har jag också sett från sydöstra Närke.
Sammanhanget med de nordsvenska slagorna och dessa är oförtydbart,
även om det kanske i dessa fall är finnar, som uppehållit formen.
Något fjärmare släktingar äger borrhålsslagan på visst sätt också i
Götaland. Slagvalen har i Mellansverige en vidbunden läderögla, fäst
med remmar. Dessa äro på Gotland, Öland, inom ett mindre område
vid Västervik i Småland och på flera ställen i Västergötland trädda
genom tvärhål i slagvalen, bild 17: 5 och 18: 5. Fästhålen uppträda
emellertid även i Halland, Skåne och Beklinge — vanligen med två hål,
bild 17: 9 —, vilket tydligen beror på samband även med den form
av slaga, som är allmännast i Danmark och som har två bindhål
genom slagvalen, ja väl också med de härmed befryndade varianterna
på Lüneburgerheden och i romanska Schweiz. Den nordsvenska slagan
har emellertid närmare anförvanter i Nordeuropa. Den möter i nästan
samma gestalt i Nordnorge, i Tröndelagen, ja ofta även i sydvästra
och södra Norge. Här förekomma till och med ej sällan borrhål både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
