Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notdragning. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17(3
Ernst Klein
talet var fullt utvecklat både i avseende på teknik och organisation.
I olika lagar, främst dock i de mellansvenska, i Upplands-,
Södermanna- och Östgötalagarna, finna vi en mångfald bestämmelser i
ämnet. Av dessa framgår, att not drogs såväl i öppet vatten som
under isen, i förra fallet mera enskilt, i det senare samfällt av
»nota-lagh». Det enkla, ofta tillfälliga notdragandet vid öppet vatten finna
vi således i Upplandslagens »Vidherbo))-balk, där straff stadgas för det
fall, att »man drager not i annan mans fiskevatten, vare sig det är i
fisklekar eller utan». I avseende på vinternoten kunna vi (framför
allt enligt Södermannalagens byggningabalk) konstatera följande drag:
Fisket sker med stora notar, vilka »byggas» av ett flertal deltagare,
som gemensamt äga ett fiskevatten. Om nu några delägare önska
»bygga» noten, d. v. s. göra den i ordning för begagnande, skola de
offentligt pålysa detta för socknen. De, som då ej vilja vara med, äga
ej rätt att neka de andra att bruka fiskevattnet eller att »taga andra
män med sig i notlag», eftersom en viss arbetsstyrka är nödvändig, för
att noten skall kunna dragas. Ej heller får någon delägare, sedan noten
blivit »saman gör», d. v. s. hopsatt av de olika lagmedlemmarnas
notstycken, »riva upp noten för alla de andra», d. v. s. taga ut sin del.
— De vakar, i vilka noten, som vi nedan skola se, lägges ned och
drages upp, äro av ansenlig storlek, ty lagen innehåller stadganden för det
fall, att någon »rider i notvak neder, i uppdrätt eller nedsäta». Den
sistnämnda termen brukas ännu i Södermanland om den vak, där
noten lägges ut. Slutligen finna vi, att hela notlaget är ansvarigt, om
man drar vinternot i annans vatten.
Angående tekniken vid notdragning lämnar Olaus Magnus i sin
IJ55 utgivna »Historia om de nordiska folken» åtskilliga
upplysningar. Sålunda nämner och avbildar han åtskilliga redskap för isens
upphuggande och för gång och ritt på hal is. Såväl isbillar som
))not-trampor» tyckas stämma väl med de ännu brukliga typer, vilka vi
längre fram skola göra bekantskap med. Likaså beskriver han de
två stora vakarna, i vilka noten lägges ned och drages upp — de
göras 8—10 fot breda, jämnlöpande med ett avstånd av 150—200
steg emellan. För notens framdragande under isen upphuggas mellan
de stora vakarna 30 till 40 mindre hål med ett inbördes avstånd av
30 fot. Noten drages fram med tåg och långa stakar från hål till hål,
ända till dess tågen nått fram i den sista, stora vaken. Då, säger Olaus,
»lämnas tågen åt beridna män för att draga dem igenom, varvid man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
