Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notdragning. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17(3
Ernst Klein
ml
Bild, 7. »Kräm-il», »nyckträ», isbill, »råtyva», och andra tillbehör.
snart det blev is. Då kommo de mangrant. Men skröt gubben, »de
fleste dög bare till att hålle i. Far min och morbror i Tegellada och
Lars i Hytte var duktige te å sy ihop e slunge (en slinga — en del av
noten) men di andre — di skötte mest brännvinskuttingen.»
Så sattes noten ihop, och sen började man dra. Det gick dag för dag,
så länge isen varade, ibland med vinst, ibland utan. Fisken köptes
vanligen omedelbart av fiskköpare från de omgivande städerna och
vinsten delades. När så isen blev för dålig, hölls »notkalaset» hemma hos
kungen. Då tog man fisk av sista fångsten och brännvin för alla de
böter, som utdömts under vintern för olika slags förseelser mot
notlagets ordning och stadga. Så nog blev det kalas som räckte.
Från en sagesman vid Bråviken härröra ytterligare några detaljer av
intresse. Notkungen, heter det här, skulle ha alla stora fiskar — de
delades ej ut på lagets medlemmar. Denna anordning finnes redan
nämnd hos Rosenhane, liksom också bestämmelsen, att kungen var
skyldig att hålla bön varje morgon, innan arbetet började, och varje
kväll efter slutad fångst, bild 5.
Från Södermanlands skärgård, närmare bestämt Marsö i Bälinge
socken, finner jag i mina anteckningar följande typiska fördelning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
