Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Notdragning. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17(3
Ernst Klein
isiga tögarna och det tunga, blöta garnet. Alldeles ofarligt är det inte
heller så här på vårvintern, när isen är lös och förrädisk. Men god
sport är det i alla fall!
*
Notdragningen är, tror jag, att betrakta som ett fiskesätt, som är
på retur. Yrkesfiskarna ha på många håll övergivit den, både på
västkusten, där de enkla »vadarna» övergivas för mera vinstgivande
redskap, och på östkusten, där t. ex. strömmingsnoten på de flesta håll
besegrats av de vigare och »individualistiska» skötarna. Det tvång,
som en notlagsorganisation måste lägga på sina medlemmar, har säkert
varit av samma art som bundenheten inom byarna. 1800-talets
människor började alltmer reagera mot alla slags inskränkningar i den
enskildes rörelsefrihet, särskilt på förvärvslivets område. Liberalismen
blev bondetro i Sverige under förra århundradet. Manchester tog kål
på notlagen. De, som bibehållit detta urgamla fiskesätt, äro därför
snarare bönderna än den rena fiskarbefolkningen och snarare de
konservativa storbönderna i öppna jordbruksbygder än småfolket i
magrare trakter. Herrgårdsnotarna ha gått längre än bondnotarna. De
enda notar, som anträffats utmed Gästriklandskusten, tillhörde bönder
i Hille och bruksfolket vid Axmar bruk. Fiskarna hade inga. I
Hudiksvallsskären fanns för några år sedan bara en strömmingsnot, ägd av
bönder och bruksfolk, medan hela »fiskarsocieteten» hade övergivit
detta slags fiske, som dock förr i världen spelade en huvudroll för
Hudiksvalls befolkning, om man får tro gamle Olof Johan Bromans
anteckningar i »Glysisvallur» från 1700-talets första årtionden. I
Bråviken håller man not på sydsidan, men yrkesfiskarna på den
ofruktbara nordstranden fiska med skotar. Ungefär likartat är förhållandet
både i Slätbaken och Valdemarsviken. Noten är sålunda och har alltid
varit jordbrukarens förnämsta fiskredskap. Ju starkare jordbruket
upptar sina utövares tid och intresse, dess mer försvinner denna
urgamla och intressanta fiskemetod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:39:36 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kulbild/1-5/0290.html
