Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs hem i Borgå. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 Gunnar Mascoll Silfver stolp e
levde alltid på förtrolig fot med friluftsmänskan. I biblioteket har en
vägg lämnats fri för bokskåp, och här hänga på skinn efter rävar, som
skalden själv nedlagt, de jaktgevär han använde under olika perioder
av sitt liv. De flesta äro gåvor. Ett av dem, en studsare fick han av
finska gardets officerare »såsom en gärd av aktning och erkänsla för
de odödliga sånger, med vilka skalden förhärligat finske krigarens ära»
och ett annat, en hagelbössa förärades honom jämte den därunder
hängande jaktväskan av Borgå gymnasister, då han lämnade
läroverket. Kring dessa praktpjäser finner man åtskilliga enklare gevär,
däribland prov på de finländska sockensmedernas bösstillverkning.
Väggen med vapnen bildar liksom ett epitafium över många
lyckodagar i Runebergs liv; Elgskyttarnas skald var en passionerad jägare,
och det var på jaktstigen han vistades de sista timmar det förunnades
honom att röra sig med fasta steg på Finlands älskade jord.
Tavelsamlingen är också påfallande stor. Det må lämnas därhän om
Runeberg någonsin ägde ett skolat konstsinne, men säkert är att han
hade förmågan att reagera snabbt och friskt inför konst. Omkring sig
fick han så småningom ett litet fint urval av finländskt måleri under
1800-talet. Vid sina konstinköp lade han tydligt i dagen en smak för
de idylliska motiven och det milda föredraget. Ett blekt återsken av
den gustavianska aeran vilar över de små kabinettsstycken av Finlands
förste målare efter Borgå lantdag, Alexander Lauréus, som han
förvärvade 1841, »Gubbe med bok» och »Flicka med ljus». Hannas och
Julkvällens diktare tjusades högeligen av den unge ålänningen Karl
Emanuel Jansons »En slant i håven», som Runeberg inköpte för den
stora summan av 1,200 mark under sjukdomsåren; den efter
Düssel-dorfrecept tillrättalagda skildringen av en situation i Finnströms
kyrka, full av små underhållande detaljer verkade tydligen som en
revolutionär nyhet på ägaren, och efter tavlans ankomst lät han ofta
bära den in till sig för att avnjuta alla nyanser i denna smårealistiska
berättarkonst. Något av samma äkthet och sanningskärlek fann han
tydligen i den enda oljemålning, som prydde hans sovrum, Alexandra
Frosterus-Såltins »Kvastgosse», som gjorde furor, då den anlände till
skaldehemmet en marsdag 1868. Fru Runeberg beskriver konstverket:
»Nöjd och lugn vandrar han (gossen) i sitt kall och ser så varm och
välombonad ut fastän dräkten har sina skavanker, så att man als icke
lider af att se den lille vandra ensam öfver det vintriga fältet».
Sannolikt är det väl ungefär Runebergs intryck, som fru Fredrika återger i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
