Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyfödde världsmedborgaren. Av Louise Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo
Louise Hagberg
Mångfaldiga voro de vaggvisor, som sjöngos för de små för att vyssja
dem till sömns. Nedanstående lilla visa är upptecknad i Västergötland:
»Där satt en skata på liljonakvist,
hon sjöng så vackra visor.
Kära du, mamma, ge barna mat
och litet pisk av riset.
Skata lilla, sjung inte så,
barna ä’ snälla och tiga ändå
och få inte pisk utav riset.»
Att klema med barnen har icke varit svensk bondesed. Tidigt fingo
de lära sig att sköta sig själva, och så snart de blivit något så när
försigkomna, fingo de hjälpa till med lättare småsysslor och att se efter
småsyskonen. Uppfostran var vanligen ganska sträng, mången gång
hård, lydde ej barnen eller hade ofog för sig, straffades de ganska
eftertryckligt med riset. Att lyda far och mor bringar välsignelse i livet.
De små lärdes tidigt att läsa sina aftonböner liksom att läsa till bords
och tacka Gud för maten. De leksaker de fingo voro av anspråkslösaste
slag, som far själv ej sällan förfärdigat. De allra minsta kunde få en
ihålig skallra av trä med en metallbit inuti, och sedan var det dockor
åt flickorna och hästar åt pojkarna, ävenledes av trä.
Det ansågs som en stor lycka att ha många barn, tio till tolv stycken
var ingenting ovanligt, ja inte heller femton till aderton. Många barn
betydde även mycken hjälp, hemmet kunde ju då skötas utan
främmande drängar och pigor. »En bonde som tjänas av egna barn, han
är lycklig», har det även sedan gammalt sagts. Om ock uppfostran
var sträng, eller barnavården i månget hem kunde lämna mycket
övrigt att önska, var dock i de flesta fall kärleken till barnen rörande
stor. De utgjorde ju föräldrarnas hopp och glädje och voro en Guds
välsignelse.
Bild 18. Trillingar från Öland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
