Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finländsk herrgårdsstil vid svenska tidens slut. Av Kurt Antell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io 6
Kurt Antell
vilken uppförts ett orangeri av tegel med tvenne drivhus och
bostäder för trädgårdsbetjäningen. Ytterligare hade år 1812 anlagts ett
orangeri av trä »i den s. k. Engelska parken)). I denna sköna park och
i denna miljö av kultur och älskvärt sällskapsvett upplevde
informatorn Mikael Choraeus det romantiska sommaräventyr, vars litterära
uttryck finnas samlade i boken »Fiskargubbens bibliotek)), förvarad i
fiskarkojan på den lilla holmen i ån — ett nödvändigt komplement
till den ståtliga herrgården. Till den solida karaktären hos denna
välbyggda gård, där under loppet av ett par decennier de flesta
ekonomibyggnader nyuppfördes av tegel, fogades sålunda ett drag av
tidstypisk äkta romantik.
Den nya stilens mest markanta karakteristikon var det låga taket.
Även enklare sätesbyggnader av trä fingo på 1790-talet tak av dylik
konstruktion. Så erhöll det år 1794 uppförda tvåvåningshuset på
Ströms invid Helsingfors »engelskt flått tak av bräder», avvalmat på
sidorna. Det låga valmtaket blev längre fram den förhärskande typen.
Men ännu in på 1820-talet bevarade mansardtaken sin relativt sent
vunna popularitet på finländska herrgårdar. Man sökte förena denna
takform med drag, lånade av den nya stilriktningen. Brukspatron
Augustin på Näse gård i Bjärnå byggde 1797—98 en träbyggnad med
brutet tak och en bred trappa, vars överbyggnad uppbars av fyra vita
kolonner. Fältkamrern Weckström, som vid sekelskiftet uppförde
mangårds- och ladugårdsbyggnaderna av sten på sin gård Domarby i
Helsinge och på denna grund fick ett berömligt omnämnande i
Porthans geografi, använde genomgående mansardformen. Detta
hindrade icke, att en segmentbåge placerades i huvudbyggnadens fronton
och att även fönstren i bottenvåningen välvdes. Det märkligaste
försöket att på ett hus med mansardvåning tillämpa nyklassicismens alla
arkitektoniska finesser erbjuder gestaltningen av Terviks corps de logi
enligt ritning av den fullt utbildade empirens främste representant
C. L. Engel omkring år 1820, bild 6. Det brutna taket synes ha
tillkommit först vid ombyggnaden i fråga, som även berörde den fasta
inredningen och bl. a. skänkte »sallonen» dess empirekaraktär, bild 7.
Ett nytt sätt att av en envåningsbyggnad utvinna större utrymme,
tillämpades på Rilax i västra Nylands skärgård, där den bekante
gustavianen J. F. Aminoff år 1804 lät uppföra en sätesbyggnad i en
våning jämte en övre våning i frontespisen, bild 8. Ritningarna hade
uppgjorts av löjtnanten vid fortifikationen Pehr Granstedt. Taket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
