Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökt skinka, torkade gäddor och surströmming. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖKT SKINKA, TORKADE GÄDDOR
OCH SURSTRÖMMING
NÅGOT OM MATHÅLLNING I SVERIGE I GAMMAL TID
Av GÖSTA BERG
rvifc>is
ökt skinka och böckling ingå även i våra dagar i den svenska
vardagskosten. Sådan föda har allmänt förekommit hos
lantbefolkningen i vårt land. »Sedan kiöttet legat sin rätta tijd uti saltlakan)),
skriver hälsingeprosten Olof Broman i sin voluminösa
hembygdsbeskrivning Glysisvallur, »kan thet tagas up och på stängen och störar
stycketals hängas uti kölnan, badstugan eller pörtet, och ther med
Ahlwed och Enrjs rätt wäl rökas och torckas; hwar til och fordras god
förfarenhet, at thet wäl rökt warder, icke förmycket eller förlitet;
–-Thetta wäl rökta och torckade fläsket, förwares sedermera
i bodar, och brukas sedermera efter handena, anten til at kokas eller til
at skifwetals stekas i pannor; eller ätes Spicket; Spicke-Skinka kallat;
när thet 5. 6. 7. månader gamalt är; eller som ordqwädet här i orten
lyder: när fläskeskinkan har hört Göken; hwilken låter höra sin röst
om wåhren i Maji månaden». Denna skildring av spickeskinkans
beredning och konsumering är i sina huvuddrag tillämplig på de flesta
mellansvenska bygder. Ofta var det ej endast skinkorna utan också
andra delar av de slaktade djuren och av villebrådet, man konserverade
på sådant sätt. Vanligen skedde rökningen i badstugorna — eljest
huvudsakligen brukade vid linberedningen — och ännu i dag ser en
resande främling ofta höstetid en strimma av enrisrök sila ut genom
gavelgluggen i dessa nu halvt förfallna små byggnader. En norrländsk
skildrare har förtalt, hur det i hans barndom var »en av höstens
lockelser att bli ’bjuden till båsten’, där frikostiga skivor skuros och bjödos
ur de doftande älg- och nötlåren, som hängde i hettan därinne»
(Modin: Gamla Tåsjö).
Ej sällan hade man emellertid särskilda hus eller kurar för rökningen.
Det ansågs väl för omständligt att begagna den förhållandevis stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>