Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökt skinka, torkade gäddor och surströmming. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Gösta Berg
Bild 3. Rökkur, förfärdigad av en tunna. Västerhanninge sn, Södermanland.
spelar rökningen av födoämnen ringa eller ingen roll. Andra
konserveringsmetoder, om vilka mera i det följande, möta oss i stället, och av
dessa uppvisa flera långt ursprungligare drag.
Man har ansett att också rökningen av kött varit en så lättfunnen
metod, att våra förfäder redan i gammal tid böra ha nått fram till den.
»Vi behöva blott tänka oss, att fisken eller köttet för att skyddas mot
regn flyttades in i boningen, där den under tak utsattes för
flammande eld och röken från denna)) (Sirelius, Suomen kansanomaista
kulttuuria). Så har också veterligen mycket ofta ägt rum, också hos
oss. När Linné skall skildra armodet och torftigheten i Idre socken
skriver han: »Inuti regerar paupertas, alla husgerådssakerna gå föga
öfver Democriti, varandes en kättil och ett tråg. Maten är fisk, fogel
kokt, mjölk eller ock halftorrt, halfsurt kött af ett skjutet djur, som
hängt lång tid i röken, hvilket kokades, kokt upptogs, barkmjöl och
kornmjöl blandat, rördes i kokta sodet och åts» (Iter Dalekarlicum
1734). Men intet tyder på att man på detta sätt fått smak för det
rökta köttet eller att man förstått att använda rökningen som ett led i
själva konserveringsförfarandet. Annorlunda förhåller det sig efter allt
att döma med den rökta fisken. Den är omtyckt och i bruk särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
