- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Sjätte bandet (del XI & XII) /
135

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rökt skinka, torkade gäddor och surströmming. Av Gösta Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rökt skinka oc h surströmming

J33

Läser man en äldre tids
reseskildringar från lappmarkerna,
kan man konstatera, vilken
betydande roll just torkat kött och
torkad fisk spelade i allmogens
kosthåll. En alldeles särskild
specialitet utgjorde därvid de
torkade tjäderbrösten, som åtos endast
helt lätt brynta vid elden eller
alldeles utan någon beredning. Linné
återkommer flerstädes till denna
läckerhet, såsom när han från
Västerbotten skriver: »Till mat
sattes för mig ett Tjäderbröst,
hwilket war skutet i wår och
torkat i solen, eij stekt, hwilket jag
skulle äta som spekekött». I och
för sig självt var det spickna köttet — såsom man kan döma av
ordalagen — ingen nyhet för Linné. Både i hans småländska hemtrakt och
eljest i vårt land har spicken skinka betraktats som en läckerhet. Det är
ju också som en delikatess Bellman nämner den, när han vill skildra alla
härligheter vid konung Ahasverus’ hov i Fredmans 40:de sång:

Bild 8. Plan av ett visthus å en
mindre herrgård. Sorunda sn,
Södermanland.

»Spicke-skinka, härlig sommarmat
Låg på silfverfat.»

Men ännu långt tidigare hade Sveriges siste katolske ärkebiskop
Olaus Magnus för en häpen läsekrets bland Västeuropas lärde skildrat
användningen av det spickna köttet, som han synes vilja ge en särskild
pedagogisk-dietisk betydelse: »Baggens och tackans kött, liksom snart
sagt allt annat slags kött, pläga nordborna, sedan det legat i saltlake,
blivit rökt och fått torka i fria luften, äta rått hela året om, blott det
hunnit bli gammalt. Ty det höves tappra män att förtära rå föda,
vare sig de äro ute i fält, i arbete på åkern eller sysselsatta på annat
håll» (Historia om de nordiska folken, 1555).

Ännu större roll än det torkade köttet spelade emellertid i en äldre
tid den torkade fisken. Vår tids människor känna väl ett sådant
födoämne nästan endast i form av lutfisk eller stockfisk, märkligt nog
alltfort en traditionsomvärvd och vid julen fast knuten rätt. Lutfisken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:07:39 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kulbild/1-6/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free