Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnrotar och såglag i Svensk-Österbotten. Av Gabriel Nikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socknens 14 sågar i medeltal 13 delägare i varje. Detta kunde delvis
bero på att sågarnas antal under de föregående 30 åren starkt minskats,
och att delägare i nedlagda verk anslutit sig till andra, men det kan
också bero därpå, att näringen allt mer övergått till husbehovsindustri,
såsom kvarndriften varit sedan hedenhös. I de socknar, där
såghanteringen endast idkades för husbehov, var delägarnas antal i varje såg
mycket stort. En bonde i Lappfjärd uppgav 1751, att han och hans
5 medintressenter nyttjade sin samfällda såg vart sjätte dygn. Något
senare uppges om en såg i den brädexporterande socknen Pedersöre,
att delägarna nyttjade den en vecka »i börden» (i tur). Detta synes
sammangå med den olika arten av sågning: för husbehov kunde man
på en dag få en liten kvantitet bräder sågade, men gällde det att sälja
virke, måste man ha minst en vecka på sig i varje tur.
Att förhållandena i Norrland åtminstone ställvis voro likartade
med dem i Österbotten framgår av en uppgift i Hülphers beskrivning
om Västerbotten. Om Piteå socken säger han: »Över 40 grovbladiga
sågar finnas, varuti mest två tredjedelar av allmogen äga del, och såga
efter deras hemmans storlek». Då denna regel överensstämmer med
den gällande lagstiftningen, kan man antaga, att den varit rätt så
allmänt tillämpad, ehuru inte ens den skarpögde Hülphers kommit sig
för att göra anteckningar därom på flera orter.
De rättsgrunder, som gällde om mjölkvarnars uppbyggande och
brukande, tillämpades självfallet också på sågarna. Här tillkom
emellertid ett nytt moment: den stock, som en delägare uppsågade, tog
han på byns eller socknens samfällda skog. En proportionering av
nyttjanderätten till en sågkvarn enligt varje delägares andel i
byamålet blev därför av dubbel orsak nödvändig. Två bönder i Övermalax
förklarade 1686 inför häradsrätten, att de vardera ägde hemman på
1/3 mantal liksom två av deras grannar, men dessa ägde likväl var sin
1/3 i deras gemensamma såg, medan de båda klagande hade endast 1/3
tillsammans. Rätten förklarade att eftersom de fyra bönderna voro
lika i skatt, så borde de också vara lika i skogshygge, varför de båda
klagande borde få var sin 1/4 i sågen, »varefter de också all
byggningskostnad fylla och jämka måge uti bemälte kvarn». Om denna tvist
hade gällt en mjölkvarn, så hade de svarande sannolikt kunnat åberopa
gammal hävd på att de byggde större anparter i kvarnen och därför
borde ha flera dygn, men sågarna voro så nyligen tillkomna verk, att
nämnden synbarligen kunde överblicka tillkomsten av hela företaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
