Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnrotar och såglag i Svensk-Österbotten. Av Gabriel Nikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intressenterne uti kvarnen skola vara delaktige så uti kostnaden som
brukandet allt efter vars och ens skatt», således ett domslut i
Östgötalagens anda. Sannolikt är att klaganden av 1687 hade
uppmuntrats att söka ändring i fördelningen genom domen från det
föregående året.
Också på andra orter visade sig böjelser att förfara efter godtycke
med de nyanlagda sågkvarnarna. Någon tid före år 1684 hade fyra
bönder i Gamlakarleby gemensamt upprensat Saris bäck och byggt en
sågkvarn där. Två av de fyra begynte därefter bygga en ny såg ett
litet stycke ovanför den gamla, som hindrades i sin gång därav.
Nämnden besannade förhållandet med följande resultat: »Dömbdes den nya
eller senare sågen att upprivas efter 34 kap. Byggningabalken
Landslagen, där de icke kunna samfält förenas så därutinnan som i den
förra, efter de Saris bäcken samfällt opprensat hava».
År 1693 ville två delägare i en såg i Kollforsen i Pedersöre utdriva
de två andra med följande enkla motivering: »Påståendes att de skulle
emot lösen cedera sina anparter uti kvarnen, emedan de härtill varit
allt för många intressenter, som varandra uti sågande hindrat och
prejudicerat hava». De båda svarandena bevisade sitt laga fång till
kvarnparterna och att de voro bönder i samma byalag som de andra,
varefter rätten avgav denna kraftiga sententia: »Ty bliver det anförde
käromålet av null och intet värde förklarat, men svaranderne
däremot ved sin genom laga köp förvärvde egendom rättvisligen
konserverade, likmätigt det 1 kap. Jordabalken Landslagen. Dock böra Erich
Jonson och Erich Hanson i proportion av sin rättighet i kvarnen
kontribuera vad som till vidmakthållande behöves och intet begära att
såga mera än på deras andel belöper.»
Det synes som sågbyggarna framdeles togo lärdom av landslagens
sträva föreskrifter, då de sågo, att de ofelbart tillämpades också på nya
företag, ty från 1700-talet äro klagomål inför rätta från
sågintressenter mot deras medbröder lika sällsynta som i allmänhet tvister
mellan medlemmar av de mångfaldiga »lag» och »rotar», som sedan
urminnes tider spelat en så stor roll i den svensk-österbottniska
allmogens hushållning.
Många av de sedvaneregler, som tillämpades inom sågkvarnslagen
ha varit desamma, som gällt inom mjölkvarnsrotarna, vilket i och för
sig är naturligt, då människorna inför nyskapade situationer rätta sig
efter sin erfarenhet från tidigare, likartade förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
