Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munkbroteatern. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Agne Beijer
en början även C. G. Tessin beskyddade företaget, och som ledare hade
man förvärvat en kvarbliven aktör från en av de franska trupper som
tidigare gasterat här, Charles Langlois. Men de höga herrarnas intresse
svalnade mycket snart, och Langlois visade sig som en klen
teaterdirektör och en synnerligen besvärlig person att ha att göra med, en
medelmåttig aktör, men i alla väder en framstående kverulant. Med
seg energi höll truppen emellertid ut i det längsta. Den franskt bildade
aristokratiens välvilja lärde man sig att reda sig utan och skaffade sig
i stället en publik av småborgare och enkelt folk, som hjälpte de
vanligen obildade, men i flera fall ingalunda obegåvade aktörerna till en
nödtorftig bärgning vid deras strävsamma bildningskamp. Ty en
bildningskamp var det verkligen de förde. Vid sidan av de oundvikliga
harlekinaderna och enklare sångspelen höllo de en efter deras
förhållanden mycket anständig repertoar av översättningar och
efterbildningar efter de stora franska tragödernas och komedidiktarnas
verk. Måhända kan det sägas att ambitionen att hålla en repertoar
som strängt taget var lånad icke blott från ett annat land, utan från
ett annat kulturskikt än dess eget och dess stampubliks var den klippa,
denna vår första inhemska stående teater strandade på. Den geniala
anpassning efter ett nationellt gemyt som Holberg bragte det till i sin
efterbildning av de klassiska modellerna uteblev fullständigt hos oss,
man kom icke stort längre än till den osjälvständiga kopian, som icke
blev mera svensk därför att den var otymplig. leke för intet blev det
också Holbergöversättningarna som vunno det starkaste gehöret här
och utgjorde själva stommen i den komiska repertoaren. Deras breda
humor låg dock vårt eget lynne närmare än den vassa satiren hos
fransmännen.
Men när den franska teatern själv gjorde en framstöt här genom en
av Adolf Fredrik strax efter hans tronbestigning införskriven av allt
att döma mycket god fransk skådespelartrupp, då kunde de enkla
svenska thaliadrängarna icke hålla motståndet stången längre. Alldeles
riktigt är det ej, som det alltid berättas, att de fördrevos från
Bollhuset, Stockholms enda teaterscen, för att lämna plats åt
främlingarna. Det första året gjordes ett försök att driva de svenska och de
franska teaterföretagen parallellt, under en gemensam entreprenör,
baron F. W. von Hastfehr. Men företaget misslyckades ekonomiskt,
noga taget lika grundligt för fransmännens del som för svenskarnas,
och Hastfehr nödgades för gäld lämna landet; han kom till Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
